fredag 11 januari 2013

onsdag 10 mars 2010

Sotarmurre

Detta blogginlägg tillägnas Anni, som säger sig sakna mina folkbildande texter :-)

När jag gick i folkskolan, i början av 1970-talet, hade jag en klasskamrat som kallades “Sotarmurre” – hans pappa var sotare i kommunen. Idag har jag haft besök av vår sotare, för tredje året i följd en ung kille, som verkligen inte är någon man skulle kunna skrämma små barn med.

sotare

För det var ju så: för länge sen skrämde man små barn med sotaren. “Ät upp din gröt, annars kommer sotaren och tar dig"!” Det var förstås något skrämmande över den svarte (svartmuskige) gestalten. Men i Tyskland (och många andra länder) ansågs det lyckobringande att möta en sotare på gatan, och ännu bättre var det om man kom åt att vidröra honom!

sotare02 Sotaren avbildades ofta tillsammans med hästskor, fyrklöver och flugsvampar (!) eller andra lyckobringande symboler

På bilderna ovan syns sotaren i hög hatt - och det kan ju tyckas något opraktiskt i det yrket. Och idag har de oftast vanliga (svarta) mössor. Orsaken till att sotaren hade hatt var att han ställde den på gården, så att folk kunde lägga betalningen i den.

Och inte kan man skriva om sotaren utan att nämna H.C. Andersens saga Hyrdinden og Skorstensfejeren! (Klicka på titeln och du kan läsa hela sagan på danska). Som så ofta hos den gode H.C. Andersen, finns det en självbiografisk bakgrund till sagan: Hans Christian var medelålders och häftigt förälskad i Jonna, 16 år. Men hon var kär i Henrik och så småningom fick Jonna och Henrik varandra, även om Jonnas mor var mot äktenskapet.

sotare3 Jonna och Henrik är herdinnan och sotaren, medan Hans Christian själv är getabocken, som har den stiliga titeln: Gedebukkebens-overogundergeneralkrigskommandersergeant.

Och för den gamla kinesen i sagan gick det som det gick: högmod går före fall!

Uppdaterat:

Ja, man skulle ju kunna fortsätta i all oändlighet, men visst måste sotaren och sotarsången i Mary Poppins också få en plats i detta sotarinlägg!

Och själv har jag suttit här och nynnat på den politiskt inte särskilt korrekta Skorstensfejeren gik en tur.

torsdag 25 februari 2010

Kesofrallor

Vi diskuterar recept på Kesofrallor hos Babsan på Facebook, så nu ska jag dela med mig av mitt (som jag plockat på mig på ICA för många år sedan):

  • 25 g jäst
  • 25 g smör
  • 1 ägg
  • 2 dl ljummet vatten
  • 100 g keso
  • ½ tsk salt
  • 1 tsk socker
  • 6½ dl vetemjöl

Nyp ihop smör med 1 dl vetemjöl. Smula ner jästen i degbunken, rör ut med lite av vätskan och arbeta in alla ingredienser i degen. Häll i så mycket vetemjöl att det inte kladdar.

Låt jäsa ca 30 minuter.

Knåda degen smidig. Dela den i 12 delar och forma till bullar.

Låt jäsa i 35minuter. Grädda i 225 grader i 15-20 minuter.

lördag 23 januari 2010

Dubbelhakor

Jag undrar hur många bloggar Anni klarar av att hålla igång, beundransvärt är det, och Anne-Lie har också två bloggar från förut, men nu har de startat en gemensam: Dubbelhakornas välmående. God mat och god hälsa ska det handla om, men känner jag damerna rätt blir det mest god mat :-)

Men vackert så.  Lycka till – även med viktminskningen!

måndag 28 december 2009

Ibland är norrmännen smarta

IMG_6017

Det här vill jag också ha: ett tittfönster i mjölkkartongen som visar hur mycket mjölk det är kvar i kartongen.

måndag 14 december 2009

Tovade tofflor och sulor

En kommentar till föregående inlägg:

Anni undrar om jag tänkt fästa något antihalkigt under tofflorna, eller om man ska hasa runt i dem. Svaret är att hasgraden ju beror på underlaget, och här på våra trägolv blir det halt, vilket jag upptäckte när jag fick ett par tovade tofflor av Julia senaste jul. Till dem sydde jag ett par lädersulor. Mottagaren av dessa tofflor får höra av sig om hon får problem.

Och Anne-Lie som frågar efter mönstret: LÄNKAR! Länken i mitt förra inlägg går raka vägen till mönstret. Så enkelt är det ibland.

söndag 13 december 2009

Tovade tofflor

På kort tid har jag stickat två par tofflor, som jag tovat i tvättmaskinen. Det första paret gick i blått och dem fick Liv i födelsedagspresent. Nu har jag stickat ett par i röda nyanser och de ska bli julklapp (och hon som ska få dem läser inte min blogg).

Garnet jag använt heter INKA och mönstret hittade jag på Drops.

Man börjar vid tån och ökar och stickar sedan fram till hälen. Då ser tofflan ut så här:

toffel1

Sen syr man ihop den från tån fram till mitt ovanpå foten (där rätstickningen börjar) och sömmen mitt bakom hälen. Nu ser tofflan ut såhär:

toffel2

Stor och oformlig och inget som ser ut att passa en liten nätt damfot.

Men efter en tur i tvättmaskinen (40 grader) ser den ut så här:

toffel3

Och i den här belysningen kommer färgerna bättre till sin rätt. I bilderna ovan är färgerna alldeles för blå. (Och det ser ju inte klokt ut med det randiga sofftyget som bakgrund heller, men strunta i det!)