Vad gör du på toaletten?

I det nyaste numret av tidskriften Språktidningen läser jag om Ola Salos vedermödor, när han skulle (ny)översätta Jesus Christ Superstar till svenska (jag undrar förresten hur titellåten ska låta på svenska, besjungs Salo som Jesus Kristus superstjärna?). Ola Salo berättar i alla fall att han under översättningsprocessen ofta satt på toaletten och klottrade i Tim Rices originalmanus med en blyertspenna. Det var uppenbarligen där han fick inspiration.

De flesta män läser på toaletten. Säkert många kvinnor också. Vi har (ok, den är tillfälligt borta nu under badrumsrenoveringen) en liten tygficka med plats för några böcker på toaletten. Där har bl.a. just ett nummer av Språktidningen legat, en liten gammal bok utgiven av Sveriges radio och med en sentens för varje dag, boken Bintje och Kalasnikov, Personerna bakom orden (jag tror att jag efter hand läst alla artiklar, dock inte i alfabetisk ordning...), några olästa korsord osv. Just korsord löser vi ofta på toaletten. Den som sitter där klurar ut några ord (eller löser halva korsordet), lämnar kvar korsordet (och pennan!) och sen ligger det kvar tills det är löst.

Vad gör du på toaletten?

11 september

Idag är det den 11 september och enligt uppgift 111 dagar kvar av året.

Den 11 september 2001 är en av de där dagarna som vi minns för evigt. Vi minns vad vi gjorde, när nyheterna började välla fram, liksom röken från WTC.

Själv satt jag på golvet i min väninna Pippis vardagsrum och redigerade de filmsnuttar jag filmat i Sydafrika månaden innan. Jonatan hade sett på nyheter på TV:n hemma och ringde mig.

"World Trade Center brinner", sa han, "nån har flugit rakt in i byggnaden".

Och jag trodde först att han menade WTC i Helsingfors, för där finns det också en byggnad med det namnet, och jag trodde förstås att det var en olycka. Men sen tände vi också för TV:n och kunde inte förstå att det var möjligt.

Jag minns att Jonatan och Julia sedan kom med bussen in till centrum och vi gick på McDonald´s och åt, för jag skulle på körövning den kvällen. Och jag minns att jag funderade om jag borde skippa körövningen, men jag gjorde inte det.

Och just idag vill jag tipsa om en underbar bok, som har den 11 september och WTC som utgångspunkt. Det är Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära.

Romanen handlar om Oscar, 9 år, som är hemma och som hör sin pappas röst på telefonsvararen: "Är någon där? Hallå? Det är pappa. Om det är någon hemma, så svara. Det har hänt något här. Jag ville bara tala om att jag är okej och att ni inte ska oroa er." Men det är det sista Oscar någonsin hör av sin pappa och han tar telefonsvararen och gömmer den plockar ibland fram den för att lyssna på det sista meddelandet från sin pappa.

Det är en fantastiskt vacker bok om kärlek och förlust och berättartekniskt är den också fascinerande.

Den 11 september 2003 flög jag och Julia från Göteborg till Helsingfors. När vi landade i Helsingfors fick vi höra att Anna Lindh var död. Vi hade ju hört den grymma nyheten kvällen innan, men det kändes så overkligt att hon avlidit av skadorna.

Och på bilderna som sedan mötte oss i tidningarna och på TV var hon så sällsynt levande. Glad och klok och levande.