torsdag 11 september 2008

11 september


Idag är det den 11 september och enligt uppgift 111 dagar kvar av året.

Den 11 september 2001 är en av de där dagarna som vi minns för evigt. Vi minns vad vi gjorde, när nyheterna började välla fram, liksom röken från WTC.

Själv satt jag på golvet i min väninna Pippis vardagsrum och redigerade de filmsnuttar jag filmat i Sydafrika månaden innan. Jonatan hade sett på nyheter på TV:n hemma och ringde mig.

"World Trade Center brinner", sa han, "nån har flugit rakt in i byggnaden".

Och jag trodde först att han menade WTC i Helsingfors, för där finns det också en byggnad med det namnet, och jag trodde förstås att det var en olycka. Men sen tände vi också för TV:n och kunde inte förstå att det var möjligt.

Jag minns att Jonatan och Julia sedan kom med bussen in till centrum och vi gick på McDonald´s och åt, för jag skulle på körövning den kvällen. Och jag minns att jag funderade om jag borde skippa körövningen, men jag gjorde inte det.

Och just idag vill jag tipsa om en underbar bok, som har den 11 september och WTC som utgångspunkt. Det är Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära.

Romanen handlar om Oscar, 9 år, som är hemma och som hör sin pappas röst på telefonsvararen: "Är någon där? Hallå? Det är pappa. Om det är någon hemma, så svara. Det har hänt något här. Jag ville bara tala om att jag är okej och att ni inte ska oroa er." Men det är det sista Oscar någonsin hör av sin pappa och han tar telefonsvararen och gömmer den plockar ibland fram den för att lyssna på det sista meddelandet från sin pappa.

Det är en fantastiskt vacker bok om kärlek och förlust och berättartekniskt är den också fascinerande.

Den 11 september 2003 flög jag och Julia från Göteborg till Helsingfors. När vi landade i Helsingfors fick vi höra att Anna Lindh var död. Vi hade ju hört den grymma nyheten kvällen innan, men det kändes så overkligt att hon avlidit av skadorna.

Och på bilderna som sedan mötte oss i tidningarna och på TV var hon så sällsynt levande. Glad och klok och levande.

5 kommentarer:

margareta sa...

Hej Ullan!
Jag minns att jag var på syjuntan och vi hade bjudit in en Mary Key försäljare. Vi hade hudvård men det kändes fjuttigt och avslaget...

Vilken svamp och vilket vackert fönster! Är det källoarfönstret?

Kram!

julia sa...

Jo, jag minns ju också att vi åt på mcDonald's 11 september 2001. Minns också att du och jonatan pratade om det, men ville inte berätta för mig vad som hade hänt... Så jag visste inte vad som hade hänt innan vi kom hem, och jonatan genast tände tv:n, och jag såg det, och han äntligen hade tid att berätta det för mig. 2003 har vi ju, till skillnad från 2001, som bekant olika minnesbilder av... "Extremt högt och otroligt nära" är underbar, jo :D

julia sa...

Och "enter" saknas ju irriterande nog fortfarande på min mobil...

Ulla sa...

Margareta: visst är det underbart med svamp och ja, det är det ena källarfönstret som syns på bilden. Nu är nischen och väggen innanför målade och fönstren tätade.
Julia: Jag tror inte att det var så att vi inte ville berätta för dig vad som hänt, men det var ju så overkligt! Liksom Estoniaolyckan, och den var ju ännu närmare oss, eftersom vi åkte så mycket båt. Då minns jag att jag tyckte det var knepigt och ni var så små och hur ska man förklara att nåt sånt kan hända? Och Titanic lät jag dig inte se!

julia sa...

Nä, jag var ju den enda i min klass som inte hade sett Titanic... När alla andra började prata om den i typ fyran. Men det var nog väldigt bra!

Jo, jag tror mer det med att ni inte berättade vad som hade hänt hade att göra med att ni var så upptagna med att prata med varandra om det.

Sitter vid min nya dator nu för övrigt :D