Okända djur

Hur var det nu man sjunger i visan?

Du tror inte på det här, eller hur?
Men visan handlar om okända djur.
Många är långa och svåra att fånga,
många syns inte men finns ändå!
Många är gula och fula och gröna
och sköna och röda eller blå.
Många
är stora som hus eller så,
men dom flesta är små , mycket små, mycket små.

Jag stod och högg ved när jag hörde om björndjuren på radion. Björndjuren eller trögkryparna är små, uthålliga varelser. De lever där det finns lite vatten, åtminstone någon gång. Vid kyla eller torka kan de gå in i något som kallas för kryptobios. Det betyder att de fryser till is eller torkar ut och sedan helt slutar förbruka syre. De skaffar sig heller inte energi på något annat sätt och de verkar helt döda. Snacka om att gå i ide! Men så fort björndjuren tinar upp eller blir lite fuktiga, så lever de upp igen. Jag läste nyss om björndjur som legat flera decennier i dvala på något zoologiskt museum, men sedan vaknat till liv igen.

I fjol fick ett antal björndjur åka ut i rymden. Utan rymddräkt och utan skydd utsattes de för syrebrist och uttorkning och ultraviolett strålning och de levde vidare och förökade sig ändå. Forskarna är förstås intresserade av att lära sig mera om björndjurens förmåga att reparera sitt eget DNA, en kunskap med vikt för cancerforskningen.

Inser att det här är andra blogginlägget på kort tid, som handlar om vetenskap och teknik. Kanske dags att jag börjar visa mina humanistiska sidor snart. Ska gå på bio i övermorgon och se Skådespelerskor. Och mot slutet av veckan börjar ju bokmässan!