tisdag 29 juli 2008

Dressintur i Gullspång

Ett av sommarens roligaste motionspass har jag och Julia avverkat i Gullspång idag: vi trampade dressin i nästan 5 timmar - drygt 32 km arbetade vi oss fram i varierande landskap mellan Gullspång och Siggarud. Jag har testat att trampa dressin en gång tidigare, i Dalarna för tre år sedan, men nu gjorde vi det "på riktigt". Drygt två timmar tog det att köra hemifrån till Gullspång och lyckligtvis hade vi bokat dressinen innan, det var nämligen besökare som var tvungna att åka hem igen eftersom det inte fanns lediga dressiner.
Strandängen var översållad av jättebalsamin. Antar att det är de som syns här på bilden, vet någon bättre får ni gärna kommentera!

Det roliga med den här sträckningen var också att landskapen varierade: först var det en rejäl uppförsbacke och sedan kom vi till Gullspångsälven, förbi Skagersvik (där Frans G Bengtsson levde under sina sista år), via varma ängar med betande kossor och hallonsnår som doftade sommar, via hjortronmyrar och mörka granskogar till Siggarud, där vi fick påfyllning av vatten och varsin glass. Jobbigast var det att gång på gång vara tvungen att lyfta hela åbäket av spåret, vid diverse vägkorsningar, men framför allt vid möten. Mina händer är alldeles röda och valkiga!

Underbarast var det att känna alla dofter och höra dunkandet från skarvarna, inte minst i nerförsbackarna. Lyckligtvis hade vi mest uppförsbackar på ditvägen, det hade inte varit så bra tvärtom, vi var ordentligt trötta i benen i alla fall.

Visst är det fantastiskt att så många nerlagda järnvägsspår (inte minst smalspåriga) fått nytt liv igen. Och fantastisk motion är det, det skvallrar mina ömmande lårmuskler om!

måndag 28 juli 2008

Kall avokadosoppa

Julia och Lennart skruvar ihop en duschkabin i källaren. Lukas har skrapat potatis och matlagningen görs med minsta möjliga möda idag.

I den här värmen gäller det att hitta något svalkande att äta. Hittade följande recept på kall avokadosoppa, som nu står i kylskåpet och väntar:

2 avokadon
1 liter apelsinjuice
1 paket djupfryst mango i bitar

Allt mixas och sedan är det bara att dricka eller äta med sked eller dricka med sugrör, om man är av den sorten.

Till soppan/smoothien serverar jag idag wraps med en röra bestående av skivad (kokt) färskpotatis och rökt lax. Lite citron och purjolök och dill får slinka med och några rejäla skedar turkisk yoghurt, som håller ihop alltsammans. Lite trevlig sallad också.

fredag 25 juli 2008

Lugn som en filbunke...

Jag slutar på Aftonbladets Viktklubben i morgon, skriver det sista blogginlägget idag. Känner att jag inte utnyttjat tjänsten speciellt mycket det senaste halvåret - annat än till bloggen och då kan jag ju lika gärna blogga här! Men jag är glad för att jag varit med där, jag har tappat ca 17 kg och funnit många nya vänner.

Mitt första blogginlägg här ska handla om filbunke.

Det är många, många år sedan min dotter Julia läste Gösta Knutssons underbara böcker om Nalle Lufs och i en av dem gör polismästaren filbunke och Julia frågade då vad filbunke egentligen är och om vi också kunde göra det. Och inte minns jag varför det aldrig blev av, men nu, på väg hem från Finland bestämde vi oss för att göra det. I min barndom gjorde mamma filbunke och jag minns att jag var så fascinerad över att den skar sig vid åskväder. Ett dygn stod den i rumstemperatur, med kaffefat över och sedan en natt i kylskåpet. Jag vill minnas att vi hade en annan färg på den bunke som innehöll grunden till nästa dags fil, den man skedade upp i filbunkarna. Tror jag ska göra så nu också, för att inte riskera att någon av misstag äter upp vår grund.
Då hade vi färsk komjölk. I brist på bättre inhandlade jag Gammaldags mjölk på ICA. Värmde den (utan att den kokade), lade en rejäl klick fil (som vi köpt enkom i Finland), rörde runt, täckte över och sen fick den stå ett dygn på köksbänken. Och en natt i kylskåpet. I morse gick jag upp till sjön och plockade blåbär, allt för att kunna vara liksom mamman i Carl-Antons Överbyvals, hon som bjuder på blåbär och kylskåpskall fil.
Och uttrycket lugn som en filbunke har nu blivit ytterst konkret. Mjölken slutar rinna, en tunn gyllene hinna lägger sig över den lugna filen. Motvilligt följer den med skeden.
Det är inget fel på nostalgi om den smakar så här!