Dressintur i Gullspång

Ett av sommarens roligaste motionspass har jag och Julia avverkat i Gullspång idag: vi trampade dressin i nästan 5 timmar - drygt 32 km arbetade vi oss fram i varierande landskap mellan Gullspång och Siggarud. Jag har testat att trampa dressin en gång tidigare, i Dalarna för tre år sedan, men nu gjorde vi det "på riktigt". Drygt två timmar tog det att köra hemifrån till Gullspång och lyckligtvis hade vi bokat dressinen innan, det var nämligen besökare som var tvungna att åka hem igen eftersom det inte fanns lediga dressiner.
Strandängen var översållad av jättebalsamin. Antar att det är de som syns här på bilden, vet någon bättre får ni gärna kommentera!

Det roliga med den här sträckningen var också att landskapen varierade: först var det en rejäl uppförsbacke och sedan kom vi till Gullspångsälven, förbi Skagersvik (där Frans G Bengtsson levde under sina sista år), via varma ängar med betande kossor och hallonsnår som doftade sommar, via hjortronmyrar och mörka granskogar till Siggarud, där vi fick påfyllning av vatten och varsin glass. Jobbigast var det att gång på gång vara tvungen att lyfta hela åbäket av spåret, vid diverse vägkorsningar, men framför allt vid möten. Mina händer är alldeles röda och valkiga!

Underbarast var det att känna alla dofter och höra dunkandet från skarvarna, inte minst i nerförsbackarna. Lyckligtvis hade vi mest uppförsbackar på ditvägen, det hade inte varit så bra tvärtom, vi var ordentligt trötta i benen i alla fall.

Visst är det fantastiskt att så många nerlagda järnvägsspår (inte minst smalspåriga) fått nytt liv igen. Och fantastisk motion är det, det skvallrar mina ömmande lårmuskler om!