Detta blogginlägg tillägnas Anni, som säger sig sakna mina folkbildande texter :-)
När jag gick i folkskolan, i början av 1970-talet, hade jag en klasskamrat som kallades “Sotarmurre” – hans pappa var sotare i kommunen. Idag har jag haft besök av vår sotare, för tredje året i följd en ung kille, som verkligen inte är någon man skulle kunna skrämma små barn med.
För det var ju så: för länge sen skrämde man små barn med sotaren. “Ät upp din gröt, annars kommer sotaren och tar dig"!” Det var förstås något skrämmande över den svarte (svartmuskige) gestalten. Men i Tyskland (och många andra länder) ansågs det lyckobringande att möta en sotare på gatan, och ännu bättre var det om man kom åt att vidröra honom!
Sotaren avbildades ofta tillsammans med hästskor, fyrklöver och flugsvampar (!) eller andra lyckobringande symboler
På bilderna ovan syns sotaren i hög hatt - och det kan ju tyckas något opraktiskt i det yrket. Och idag har de oftast vanliga (svarta) mössor. Orsaken till att sotaren hade hatt var att han ställde den på gården, så att folk kunde lägga betalningen i den.
Och inte kan man skriva om sotaren utan att nämna H.C. Andersens saga Hyrdinden og Skorstensfejeren! (Klicka på titeln och du kan läsa hela sagan på danska). Som så ofta hos den gode H.C. Andersen, finns det en självbiografisk bakgrund till sagan: Hans Christian var medelålders och häftigt förälskad i Jonna, 16 år. Men hon var kär i Henrik och så småningom fick Jonna och Henrik varandra, även om Jonnas mor var mot äktenskapet.
Och för den gamla kinesen i sagan gick det som det gick: högmod går före fall!
Uppdaterat:
Ja, man skulle ju kunna fortsätta i all oändlighet, men visst måste sotaren och sotarsången i Mary Poppins också få en plats i detta sotarinlägg!
Och själv har jag suttit här och nynnat på den politiskt inte särskilt korrekta Skorstensfejeren gik en tur.
Inlägg
14 kommentarer:
Vad glad jag blir ♥
Kul att han åkte skidor på bilden! Sotare i hög hatt och skidor...
Men i mitt tycke borde du nämnt den allra bäste; http://www.youtube.com/watch?v=VX4Ppm-cPZI&feature=related
Här hemma är maken sotarmurre, åtminstone en gång i månaden, doxk helst varannan vecka. Kakelugnen måste sotas, sotas, sotas, sotas, sotas, sotas ... JÄMT.
Tänk så kär jag var i Dick ♥
Underbart! Himla kul att läsa!
Tänk också på kortspelet Svarte Petter, speciellt den variant som är för barn, där Petter ju är en sotare.
Ack dessa sotare! I Finland godkänns inte en hemmasotare så man är tvungen att en gång per år ha en "riktig" sotare på besök.
En av mina favoritböcker på lågstadiet var Sotarpojken... fängslande berättelse.
Vad du vet! :o)
Jag är uppvuxen i höghus, så jag såg aldrig några sotare. Och så är jag uppvuxen på sjuttiotalet och då blev man inte skrämd. Snarare informerad i detalj om hur sotaryrket gick till. Och av rädsla att fostra oupplysta samhällsmedborgare så illustrerades barnböckerna med informativa bilder som kunde hört hemma i instruktionsböcker eller uppslagsverk.
Nu får du allt ändra i din presentation:-)
GRATTIS!
Ja, just precis sådana är sotare - åtminstone alla jag träffat på!
Och varför månntro sotarna i sagorna alltid är sotiga i ansiktet? Alla de verkliga, moderna sotare jag träffat (både ute på landet, på stugan och i stan, faktiskt i vårt våningshus en gång om året) har varit hur rena som helst i ansiktet.
Dessutom verkar alla verkliga sotare vara glad, gemytliga och sociala - långt från något man kan skrämma barn med.
Jag bara undrar...
Grattis på namnsdagen!
Du borde allt ha hört av dig och kommit in på en kopp kaffe!
:) härligt med lite folklig allmänbildning -tack för det! Ja sotaren var man rädd för som liten
Men Ullan...var äääär du??
Just nu och ett tag framåt luktar jag skunk. Skönt slippa bli helsotig också.
Hej kiggede lige forbi din skønne blog. Varme hilsner herfra:)
Skicka en kommentar