Vägen är uträtad på sina ställen nu, jämfört med hur det såg ut i slutet av 60-talet när jag gick där i folkskolan. Folkskola hette det på den tiden, och skolan jag gick i var en skola med två lärare och två klassrum: småskolan (1-2) och storskolan (3-6). Efter fyra år i folkskolan kunde man ansöka till läroverket (vilket alla inte gjorde). De som inte gjorde det gick först femman och sexan i folkskolan och fortsatte sedan till medborgarskolan. Idag är Medborgarskolan ett studieförbund i Sverige och jag har inte tänkt på medborgarskolan på flera decennier! Tant Mary lagade skolmaten (hon stekte jättegoda plättar, men makaronivällingen var det värsta jag visste) och före maten bad alla bordsbön. Skoldagen började med morgonsamling och psalmsång och om någon inte var tyst under morgonsamlingen bestraffades hela klassen med en timmes extra psalmsång. Läraren trampade och spelade på harmoniet och vi sjöng. Ett märkligt straff var det, men jag kan många psalmer!Masja (som jag känner från min tid som forskare i barnlitteratur) skriver i sin blogg om snökaoset i England och hur fånigt det känns att hela landet närmast paralyseras för att det faller några tum snö.
Jag tror aldrig det var så att vi inte kom iväg til skolan pga snöoväder. Jag har ett minne av att pappa körde oss i traktorn nån gång, när det inte gick att komma fram. Om det var kallare än -35 grader fick man däremot stanna hemma.
Jag sänder frågan vidare: hur såg din skolväg ut?
Inlägg
7 kommentarer:
Man kan tro att du levde i en annan tid - jag känner inte igen något av det du skriver! Utom det där med skola på lördagar förstås.
Men du levde väl i en annan värld...
Jag hade inte långt till skolan, två förortsgator i rät vinkel. Skolpoliser i korsningen. Mina föräldrar bor kvar, skolan ligger kvar och jag passerar den då och då när jag har ärenden åt Vällingbyhållet.
Vet att jag hade kvar mina skånska rullande rrrr i ettan, men tröttnade på att alla frågade vilket land jag kom ifrån så jag lärde mig att svälja r:en som när jag sa Anders. Min bästis, grannpojken, hette Anders. Vi gjorde mycket bus, men det är en annan historia. Värd en egen blogg.
Buss med en alltid lika trevlig chaufför.
Paxad plats lngst fram då man var liten och sen blev det mer och mer attraktivt att sitta längre bak:-)
Hörde om snökaoset, mestadelen av klassen var ju i England förra året, så några hade ju blivit uppringda av engelska kompisar som berättade att massvis med skolor var stängda, p.g.a. två cm snö :)
Du kunde också ha fått vägen utritar och mätt med funktionen "vägbeskrivning", du vet den som talade om att det tar fyra dagar att gå till Trondheim från Göteborg :)
Samma skolväg...:)
Det var inte läroverk, utan samskola efter de första 4 åren. Orsaken till att alla inte gick där var att det kostade; terminsavgift + egna skolböcker (som vi visserligen alla tre använde - blev det något kvar åt dej??)
Du gick bara 1 - 2 klassen så såå mycket psalmsånger hann du ju inte med... Joo, jag minns nog psalmerna och tant Marys mat. Den var "hemlagad" och god - också makaronvällingen för oss som åt all mat ;)
Till skolan kom man också skidande - det var ju inte mera än 2½ km.
Tiden du skriver om är 1968-1969 men verkar som om vi befann oss på -40 talet...
Just det: ibland skidade vi också. Och det var ca 3 km, jag minns fortfarande var kilometerstolparna stod! De år jag gick där var 1968-70 och sen trädde den stora centraliseringen in och vi fick åka jättelångt till en ful nybyggd skola, som låg på en åker. Och där fortsatte psalmsångerna vid morgonsamlingarna, åtminstone i den klass jag gick!
Samskola hette det läroverk vi gick i därför att både flickor och gossar fick gå där. Skolan hade tidigare varit flickskola. Orsaken till att alla inte gick i läroverk var delvis ekonomin, att det kostade att gå där. Det var terminsavgift, skolmaten kostade och böckerna. Men dessutom måste man söka in till läroverket, tidigare var det inträdesförhör i två dagar, men när jag började skedde antagningarna endast utgående från betyg.
Nästan hela första året gick jag i skolan på lördagar. Då bodde vi i en nära villaförort till Stoclholm och jag hade fyrahundra meter till skolan.
När vi hade flyttat upp till Roslagen hade jag ca fyra kilometer till skolan. Vi hade skolskjuts, vanliga bussen gick inte förbi oss, till närmaste busshållplats var det tre kilometer - och då var man ju nästan framme vid skolan ändå.
Högstadium och gymnasium gick jag inne i den lilla staden, knappt två mil hemifrån. Då var det cykel som gällde de där tre kilometrarna när det inte var för kallt, sedan buss. Pappa skjutsade till hållplatsen kalla vintermorgnar.
Gammalmodigt var kanske morgonpsalm på tramporgeln och en vikarie, född på 1890-talet, som krävde att vi stod upp vid bänken när vi skulle svara.
Ha, buss till skolan, inte långt. Sen gick vi gärna hem för då hade vi 25öre att köpa en nutella för eller 2 bugg/riff +nån 5 öres grej! Det va tider det!!!
Kram på dej!
Skicka en kommentar