Det kom ett brev...

Det kom ett brev, men inte om sommarsäd, vinbärsbuskar eller körsbärsträd, som hos Pär Lagerkvist. Och i själva verket kom det TVÅ brev:

Det första var från ICA, och innehöll ett brev samt två presentkort. Orsaken var att jag häromdagen ringde för att fråga om de visste varför deras apelsinjuice smakade jäst. En gång för mycket länge sedan, faktiskt när Julia var en liten nyföding, råkade jag ut för samma sak: jag svepte ett glas apelsinjuice och märkte först efteråt att den inte smakade som den skulle. Också den gången fick jag jätteont i magen. Det visade sig att den apparat som limmar förpackningarna inte fungerade som den skulle, och att syre kommit in, och jag tänkte att det kanske var något liknande som hänt nu. Damen på ICA hade inget svar att ge, men hon bad så mycket om ursäkt och nu damp det alltså ner lite plåster på såren. Och ett brev med försäkran att de ser väldigt allvarligt på det inträffade och har informerat alla berörda parter. Det om det. Men det är ju förstås alltid roligt när man blir tagen på allvar. Och får plåster på såren.

Det andra brevet var från Länsstyrelsen, som meddelade att min ansökan om svenskt medborgarskap via s.k. naturalisation beviljats. Så nu är jag alltså naturaliserad svensk! Jag får rösta i riksdagsvalet i Sverige, och jag får ställa upp som kandidat! Tjolahopp! Och till alla mina vänner i Finland, ta det lugnt: jag har inte avsagt mig mitt finska medborgarskap, utan har alltså dubbelt medborgarskap.

Nu undrar jag bara om jag också kommer att få en inbjudan på Nationaldagen, en sådan som nya svenska medborgare brukar få. I Göteborg firas de med pompa och ståt och böcker och årskort till Liseberg och muséer och jag vet inte vad. Jag vill också välkomnas! Nu när jag blivit svedupelle!