Det går snabbt nu...

plommonträdet och körsbärsträdet blommar

snart slår tulpanerna ut

- om de får vara i fred för rådjuren!

ormbunksbladen är snurrade
hårt, hårt

Stavar och våfflor

I Sverige gillar man tipspromenader. Idag gick jag 7 km:s slingan i Hjortgården, och liksom i påskas, när vi var ute och promenerade, ramlade jag också nu rakt in i en tipspromenad. Den här gången struntade jag i frågorna, stavade istället iväg i full fart, med Jason Mraz i hörlurarna. När jag var djupt inne i skogen, och inte hade sett en levande själ på över en halvtimme, märkte jag att jag sjöng med. Förmodligen inte speciellt tyst heller. Och naturligtvis kom det en tjej med en hund, som försökte springa om mig på den då just smala stigen. Nå ja, det får jag bjuda på.

Plötsligt låg Kroksjön rakt nedanför mig.

Björkarna håller på att slå ut. Blåvingarna fladdrade i skogen och det doftade myror!

Hade stämt träff med Lennart på Hjortgården, jag noterade nämligen att caféet var öppet idag. Nygräddade våfflor med grädde och sylt, mums!

Lukas dag

Idag har vi varit i Halmstad på Lukas konfirmation. Åkte i god tid på förmiddagen och plockade upp Liv i Göteborg och ankom till Söndrum kyrka en dryg halvtimme innan konfirmationen skulle börja. Vi parkerade strax intill Församlingsgården, där konfirmationen skulle inledas och gick sedan runt och tittade om vi skulle hitta ett fik någonstans. Såg en skylt med HOTELL och FODER och såg en kvinna som stod i trädgården och planterade blommor vid en gammal mangel (!). Vi frågade henne om det fanns något café i närheten och det gjorde det ju inte, men hon kunde koka kaffe till oss, sa hon. Lennart skyndade sig att säga att det minsann inte behövdes, men jag kände att var det något jag behövde efter två timmar i en varm bil - och inför flera timmar i kyrkan - så var det kaffe! Och vi blev visade runt på hotellet, som var ett gammalt ombyggt stall och satt sedan utanför och fick oss en kopp kaffe tillsammans med ägarna. Det kallar jag service och inte fick vi betala nåt för kaffet heller och jag fick med mig en bunt reklamlappar för hotellet och lovade sprida evangelium. :-)

Hotell Hovgård

Och om och när de kommer till vår del av landet, återgäldar vi mer än gärna den kaffetåren. Om ni har vägarna förbi Halmstad, eller rättare, behöver en övernattning i Halmstad; kolla då Hotell Hovgård, som ligger alldeles intill kyrkan. Gratis internet har de för sina gäster också och cyklar lånar de ut.

Konfirmationen varade länge, drygt två och en halv timme. Först var det "redovisning", vilket innebar lite dramatisering och sång; konfirmanderna uppförde något som kallades Vem vill bli konfirmand, och de fyra livlinorna var drama, sång, 50/50 och Fråga församlingen.

Lukas spelade gitarr

Sedan förflyttade vi oss till själva kyrkan, Söndrum kyrka, som är från tidigt 1200-tal.

Gruppfoto utanför kyrkan

Konfirmanden

Varm och glad stämning var det och efteråt var det en liten mottagning hemma hos Lukas mamma med familj.

En av Lukas kusiner väntar ivrigt på att kaffeserveringen ska börja

Drottningen och jag

Jag var på bio igår kväll, såg Nahid Persson Sarvestanis fantastiska dokumentärfilm, Drottningen och jag, om Irans sista drottning, Farah Diba. Eller, vilket titeln också antyder, det är lika mycket en film om Nahid Persson själv. Och om hennes kluvna förhållande till drottningen.

Filmen börjar med en filmsnutt från bröllopet mellan den unga Farah Diba och shahen av Iran, sedd med barnets ögon. Den lilla Nahid tycker att alltsammans är hämtat som ur en saga. Och senare i filmen berättar Nahid för drottningen hur hon som barn såg tv-reportage om den unga vackra drottningen, som leende sprang runt och lekte med sina barn, alltmedan Nahids egen mamma fick sitta och väva 15 timmar per dag, för att kunna försörja familjen och de åtta barnen, när hennes man var sjuk. Som ung blev Nahid politiskt aktiv och deltar i den revolution som är med om att störta shahen, men den nya regimen, med Khomeini vid makten, är inte stort bättre. Två av Nahids bröder, 15 och 17 år gamla, blir tillfångatagna, och den ena blir avrättad.

Drottningen och jag är också en metafilm, den handlar om filmarens kamp när det gäller att överhuvudtaget kunna fortsätta filma. Och här, i berättarkommentaren, som Farah Dibas sekreterare luskar fram uppgifter om Nahids bakgrund och filmarbetet avbryts i ett halvt år, men fortsätter igen, när drottningen fått se en trailer för filmen - och uppenbarligen gillar det hon ser. Och mellan de två kvinnorna växer en säregen vänskap fram, även om det hela tiden finns en viss misstänksamhet från bägge sidor. Och även om de båda två tvingas fundera på vad alla andra ska tycka om filmen och den bild den ger.

Och det är klart: många frågor förblir oställda, men ändå är det en ganska mångfacetterad bild vi får, både av drottningen och av filmaren Nahid Persson. Det finns några oerhört gripande scener i filmen: förstås de scener som visar hur de båda huvudpersonerna förlorat någon de älskat: den unga prinsessan Leyla som begick självmord och Nahids bror som hängdes. Men också en scen, där Farah Diba håller i en vissnad planta från Iran, och häller ut en påse svart jord i en stor skål. De två kvinnorna har mera gemensamt än de kunnat tro från början, inte minst lever de bägge i exil och drömmer om att en dag kunna resa tillbaka till det land som förorsakat dem så mycken smärta, men som de alltid kommer att fortsätta längta tillbaka till.

Nu på fredag har en kortfilm av Nahid Persson Sarvestani premiär på många Folkets Bio-biografer; Fågelburen heter den, och handlar om en dag i spåmannen Habibs liv, på gatorna i Teheran. Den jag ser fram emot! Den visas ju på en bio nära mig också, förstås!

Earth Mosaic

I morgon går ett lite speciellt projekt av stapeln. Det handlar om att man tar bilder, där man befinner sig under dagens lopp (alltså den 22 april) och laddar upp dem här:
Earth Mosaic
Sen sätts bilderna ihop till en jättestor mosaikbild av Jorden, bestående av bilder från hela jorden.
Ut och fotografera, alltså!

Premiär

Mina gamla walkingskor har börjat skava och i det här vädret och den här terrängen är mina vandringskängor onödigt tunga. Hittade en rabattkupong till Stadium, 20 % på valfritt köp och åkte snabba ryck till Allum. Kom hem med dessa skönheter (Reebok Premiere): Goretex har de också, så nu gör det inget om det kommer en liten skur. Provgick dem i en timme, en rask stavpromenad. Betyg: MVG!

Nu har vi anmält oss!

Nu har jag anmält oss (mig och Lennart) till Vättlefjällsvandringen, 25 km om två veckor. Vi var visserligen i bättre form, bägge två, i fjol, men vi räknar lugnt med att klara detta.

Och kanske, kanske kommer min väninna Pippi från Helsingfors också att delta (hon var faktiskt den som fick mig att inse att det där med pulsklocka är kul, även om man inte springer). Hennes närvaro beror på isläget i Bottniska viken, och vi hoppas därför på en fortsatt istid däruppe :-)

När jag läst rapporter från tidigare Vättlefjällsvandringar slås jag av att det alltid verkar ha varit fint väder. Hoppas det blir det i år också!

UPPDATERAT: Pippi kommer, flygresan är bokad, anmälningsavgiften är erlagd!

Vårtecken

Jag satt ute i solen och åt min lunch, när jag plötsligt såg något som rörde sig i gräset, strax intill min Foppatoffelbeklädda fot: det var vårens första mördarsnigel! Men det är jag som är mördaren: bilden togs några sekunder innan den intet ont anande marodörens liv ändades medelst ett raskt hugg med maskrosjärnet, strax bakom den slemmiga nacken. Alla bevis är undanröjda.

Ett äckel-päckel-vårtecken!

Utmaning

Jag höll på att glömma bort att jag skulle grädda bröd. Blev därför sittande vid datorn och klickade runt litegrann, fastnade för dagens inlägg hos Abbes pappa och antog utmaningen:

Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist.
Undvik att upprepa en låttitel (Det är svårare än man tror.)

Jag valde Kent

Är du kvinna eller man?: Verkligen
Beskriv dig själv: Generation X
Vad tycker du om dig själv?: Max 500
Beskriv var du bor för tillfället: Sverige
Om du kunde åka någonstans, vart skulle du åka?: Flen/Paris
Favoritfärdmedel: Elefanter
Din bästa vän är: Beskyddaren
Din favoritfärg är: Som vatten
Hur är vädret?: Halka
Favorittid på dagen: Innan allting tar slut
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Vid din sida
Vad är livet för dig?: Saker man ser
Det bästa rådet du kan ge?: Håll ditt huvud högt
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Bianca
Favoritmat: Kräm
Dagens tanke: Det kanske kommer en förändring
Hur skulle du vilja dö?: Sömnen
Din själs nuvarande tillstånd: Gummiband
Felen du kan leva med: Dom som försvann
Ditt motto: Våga vara rädd

Påsken och veckan som gick

Nu är jag helt vikuvill, dvs det är svårt att veta vilken dag det är. I nästan en vecka har vi haft besök, i lite olika konstellationer. När jag skrev senast var Mona med familj på väg, men på vägen gick deras bil sönder och alltsammans var rätt kaotiskt, men de kom fram i alla fall och Mona fick stanna en dag extra och få bilen fixad, medan resten av familjen åkte tidigare hem, med tåg. Men trevligt har vi haft!

Helt underbart väder har det ju varit. Det har idkats trädgårdsarbete (jämmer så snabbt allt går när många händer hjälps åt!), vi har ätit gott, firat födelsedagar (själv har jag firat i dagarna tre), gått långpromenad osv. osv.

12 km runt Tvärsjön. Samtidigt pågick tipspromenad för religiösa singlar! Något vi inte är, men vi roade oss med frågorna längs vägen.

Födelsedagsmiddagen (gästkock: Mats) bestod av grillad marulk med gremolatasås och

bl.a. sockerärtor och stuvad spenat med pinjenötter

Julia bakade en påskig födelsedags-sachertårta

Påskmiddag utomhus

I måndags uppvaktades jag även av Albin
och hans föräldrar


Nu skrattar han med gurgelljud!

Har jobbat lite grann mellan varven, men har också kunnat vara ledig. Igår var det däremot mera hektiskt än vi kunnat ana: Lennart vaknade med feber och en svullen kind, som fick honom att likna en hamster. Det blev vårdcentralen och läkarbesök och tandläkarbesök och penicillin och stackarn har inflammation i tandbenet. Men jag hann komma hem och hjälpa Julia att packa om (efter en dryg vecka har hennes saker förökat sig), åtgärda saknade textstycken i en översättning och köra Julia till Göteborg, därifrån hon tog bussen till Oslo. Tidigt i morgon bitti flyger äldste bonussonen till Kreta, för att söka jobb. Första gången ensam på resa överhuvudtaget, oerfaren på alla sätt och vis. Tycker att han hade kunnat pröva sina vingar på lite närmare håll (på en fiskfabrik i Norge, t.ex), men, men.

Det kommer att kännas ovant i morgon, när Lennart och jag är på tumanhand igen. Och jag jagar nya dead-lines.

Glad påsk!

Nej, jag kommer inte att ha tid att åka till Blåkulla i kväll. Mitt påskpyntande så här långt består av EN höna i mitt, trots allt, gröna påskgräs. Men just nu är en blå Volvo på väg ner genom Sverige fylld med vänner som ska hälsa på oss under påsken, och det ryktas att de har med sig sådana här: Men jag blir glad även om de kanske glömt dem, för det roligaste är ändå att få besök av goda vänner. Och i förrgår kom Julia, i morgon kommer förmodligen Lukas och på lördag kommer min syster. Många blir vi. Mycket god mat ska vi äta. Och sen blir det ju lite födelsedagsfirande också, på lördagen firar jag och Mona gemensam födelsedag, hon en dag för sent, jag en dag för tidigt.

Ha en riktigt skön helg alla ni som tittar in!

This world of mine

Jag fortsätter tala om globala problem: idag, den 4 april, är den internationella dagen mot minor. Varje år dör eller skadas över 20 000 människor av minor, en tredjedel av dem är barn.

Läs mera om minor och vad just du kan göra för att bidra till en minfri värld.

Moodyson om mammutar och mammor

Jag sitter just nu och översätter en text om Finlands utvecklingspolitiska tillstånd och därför passar Moodysons nya film Mammut, som jag såg på vår bio igår, ovanligt bra. Här handlar det minsann också om obalans i det globala utbytet av varor och tjänster:

I centrum står familjen Vidales, som bor i en flashig våning i Soho: Leo (spelad av Gael Garcia Bernal, ni minns honom kanske från filmen Dagbok från en motorcykel, där han spelade en ung Che Guevara) är framgångsrik i IT-branschen, Ellen är läkare och räddar liv på ett stort sjukhus och deras sjuåriga dotter Jackie vill bli astronom. (Och inte bara en, utan flera gånger i filmen får vi se Jackie på besök på planetariet och Jorden sväva ovanför hennes huvud; global utveckling, någon?). Jackie blir omhändertagen av en filippinsk "nanny", som tvingats lämna sina egna söner på andra sidan jordklotet, för att hon själv ska kunna förtjäna ihop pengar och ge sönerna ett bra liv. Leo åker på affärsresa till Thailand och drabbas av sexindustrins lockelser, men också av ett dåligt samvete vad gäller den globala utvecklingen och de ojämnt fördelade resurserna.

Längtan efter närhet och äkthet går som ett röd tråd genom hela filmen. Alla vuxna, inte minst alla mammor i filmen, har ständigt dåligt samvete, och känner att de befinner sig långt borta från sina barn, antingen bildligt eller rent konkret. Också viktiga kontakter sköts per mobiltelefon.

Det är sällan man ser (svenska) filmer som till den grad är moraliserande; pekpinnarna haglar tätt. Och det är kanske inte helt fel.

Vi visade en förfilm igår, som passade sällsynt bra till Moodysons film, även om grundstämningen var en helt annan:

Fäst vid dig, en 9 minuter lång leranimation om en mammas band till sin son. Det var många igenkännande skratt i publiken.

Filmen ingår i Folkets Bios projekt Svensk kortfilm, och i åtta veckor kommer vi att kunna visa nya svenska kortfilmer. Jättekul!

Inget aprilskämt!

Jag har ju tidigare rapporterat om blommande krokusar.
För några dagar sedan såg jag de första blåsipporna, som blommar i trädgården.
Idag såg jag den första citronfjärilen.

Det hjälps inte: nu är det VÅR!