Moodyson om mammutar och mammor

Jag sitter just nu och översätter en text om Finlands utvecklingspolitiska tillstånd och därför passar Moodysons nya film Mammut, som jag såg på vår bio igår, ovanligt bra. Här handlar det minsann också om obalans i det globala utbytet av varor och tjänster:

I centrum står familjen Vidales, som bor i en flashig våning i Soho: Leo (spelad av Gael Garcia Bernal, ni minns honom kanske från filmen Dagbok från en motorcykel, där han spelade en ung Che Guevara) är framgångsrik i IT-branschen, Ellen är läkare och räddar liv på ett stort sjukhus och deras sjuåriga dotter Jackie vill bli astronom. (Och inte bara en, utan flera gånger i filmen får vi se Jackie på besök på planetariet och Jorden sväva ovanför hennes huvud; global utveckling, någon?). Jackie blir omhändertagen av en filippinsk "nanny", som tvingats lämna sina egna söner på andra sidan jordklotet, för att hon själv ska kunna förtjäna ihop pengar och ge sönerna ett bra liv. Leo åker på affärsresa till Thailand och drabbas av sexindustrins lockelser, men också av ett dåligt samvete vad gäller den globala utvecklingen och de ojämnt fördelade resurserna.

Längtan efter närhet och äkthet går som ett röd tråd genom hela filmen. Alla vuxna, inte minst alla mammor i filmen, har ständigt dåligt samvete, och känner att de befinner sig långt borta från sina barn, antingen bildligt eller rent konkret. Också viktiga kontakter sköts per mobiltelefon.

Det är sällan man ser (svenska) filmer som till den grad är moraliserande; pekpinnarna haglar tätt. Och det är kanske inte helt fel.

Vi visade en förfilm igår, som passade sällsynt bra till Moodysons film, även om grundstämningen var en helt annan:

Fäst vid dig, en 9 minuter lång leranimation om en mammas band till sin son. Det var många igenkännande skratt i publiken.

Filmen ingår i Folkets Bios projekt Svensk kortfilm, och i åtta veckor kommer vi att kunna visa nya svenska kortfilmer. Jättekul!