Borås slår på stort!

Idag har jag varit i Borås hela dagen. Var på en undersökning på osteoporosavdelningen på lasarettet - och ja, mina resultat var perfekta, jag har starkare skelett än man förväntar sig av kvinnor i min ålder. Dessutom var jag lite längre än jag trodde (hela 7 mm!) och jag fick beröm för min goda hållning! Den sköterska som utförde undersökningen sade också att man brukar rekommendera ett BMI på ca 27 för kvinnor i min ålder och hon tyckte det bara var dumt och rentav farligt att man numera satt gränsen för övervikt vid ett BMI på 25. Så det så!

Efter den långa sessionen på lasarettet åt jag lunch med min granne, som jobbar i Borås och sedan uträttade jag diverse ärenden, medan jag väntade på att hennes arbetsdag skulle ta slut. Textilmuséet var tyvärr stängt (det är ju måndag idag), men jag gick runt i Borås och slogs av hur mycket offentlig konst det finns där. Och hur mycket av den som är, ja STOR! Det nyaste tillskottet är Jim Dines nio meter höga Pinocchiostaty "Walking to Borås". Många undrar vad Pinocchio gör i Borås, men jag tycker det är en ganska charmig staty. Jim Dine själv lära ha sagt att han ser Pinocchio som en metafor för konsten "hur man ur en träpinne kan skapa något som berör hela mänskligheten i generation efter generation".

Alldeles färsk (2008) var också den tre meter höga kärlekskranka kaninen i Stadsparken. Konstnären heter Marianne Lindberg de Geer och hon säger sig vara inspirerad av Alice i Underlandet. "Mate Hunting" heter kaninstatyn och den är en del av Borås Skulpturfestival, som pågår just nu.

Skulpturfestivalen är också anledningen till en annan humoristisk staty, den trötte studenten som ligger utanför Högskolan i Borås. Jag har precis inhämtat att Sea Henrys "Catafalque" förmodligen får ett liv i Borås, även efter festivalen.

Men märkligast är ändå det stora bronshuvudet, som sticker upp ur Viskan, precis vid Stadsbron. I fyra år har Fredrik Wretmans "Bodhi" legat där i vattnet. Meditativ konst, tycker somliga. Jag tycker han ser trött ut. Och frusen.