"Men den er saa deilig grim!"

Den här paddan har knappast bott djupt nere i en brunn, men förmodligen nere i forsen. Nu höll den till bland vedklabbarna, där det ju kryllar med insekter och spindlar av alla de slag. Jag har läst att också den vanliga paddan (bufo bufo) har giftkörtlar bakom ögonen och att giftet är så starkt att en hund kan dö av det! Rödögd är den stackaren också:Det är förmodligen samma padda som vi sett många gånger under tidigare år, men nu var den slö, den ska nog snart gå i vinterdvala.

Men jag tänkte förstås på H C Andersens saga Paddan (på danska Skrubtudsen). Den lilla paddan bor på bottnen av en brunn, den har en oro och en längtan och vill hela tiden vidare, någon annanstans. Och den träffar grodor, en höna och en kållarv och till sist kommer den fram till en bondgård, där två studenter sitter, den ena en Naturforskare, den andra en Poet:

»Der sidder jo et godt Exemplar af en Skrubtudse!« sagde Naturforskeren; »den maa jeg have i Spiritus!«
»Du har jo allerede to Andre!« sagde Poeten; »lad den sidde i Ro og fornøie sig!«
»Men den er saa deilig grim!« sagde den Anden.
»Ja, naar vi kunne finde Ædelstenen i Hovedet paa den!« sagde Poeten, »saa vilde jeg selv være med at sprætte den op!«
»Ædelstenen!« sagde den Anden, »Du kan godt Naturhistorie!«
»Men er der ikke just noget meget Smukt i den Folketro, at Skrubtudsen, det allergrimmeste Dyr, tidt gjemmer i sit Hoved den kosteligste Ædelsteen! Gaaer det ikke med Menneskene ligesaa? Hvilken Ædelsteen havde ikke Æsop, og nu Sokrates? -«
Mere hørte Skrubtudsen ikke, og den forstod ikke det Halve deraf. De to Venner gik, og den slap for at komme i Spiritus.

Paddan jag mötte hamnade inte heller i sprit, istället gick jag in och hämtade kameran. Och ingen stork kom heller och tog den, som i H C Andersens saga, den kröp under en presenning. Och du ska se att jag möter den nästa år igen.