Här kan ni se hur vi gick, hela vägen runt sjön. Nu återstår att se hur jag ska lyckas importera höjdkurvorna...UPPDATERAT:
yes, yes, yes - jag lyckades. Här kan ni se hur backigt vi har det:
Här kan ni se hur vi gick, hela vägen runt sjön. Nu återstår att se hur jag ska lyckas importera höjdkurvorna...
Det haglade och sedan blev det blixt och dunder. Fullkomligt sanslöst väder och det var ren tur att vårt modem inte gick sönder igen. Stora iskristaller låg kvar i flera timmar.
Mina pumpaplantor trasades sönder, majsplantorna revs upp med rötterna. Jag har försökt plantera dem på nytt, hoppas de hämtar sig från chocken!

Tätt intill står Juno och de liknar ju varandra lite grann och det stämmer mycket riktigt att jag gillar den också. Men snett uppe til vänster står den rumänska filmen 4 månader, 3 veckor, 2 dagar. Den var grym och deprimerande och vad gör den där?
Igår sändes det sista avsnittet av den danska tv-serien Sommer, som jag skrivit om tidigare här. Det är klart att den till vissa delar liknar en såpa - alltid är det något av kärleksparen som missförstår eller bedrar varandra, eller hittar tillbaka till varandra igen. Men är det såpa, så är det en såpa av rätt så god kvalitet. Jesper Langberg gör ett gripande porträtt av den alzheimersjuke patriarken Christian Sommer, i rörelser och minspel känns han väldigt övertygande. Antar att han redan nu kommit att betyda en del för uppmärksamheten kring Alzheimers sjukdom, åtminstone i Danmark.
eller några ord om valet. Och ja: jag gick och röstade igår. Helt enkelt var det inte, men vissa frågor tycker jag är viktigare än andra i detta vårt Europa. Skrämmande att se att så många nationalistiska partier rönt framgång i valet!
I fågelboken står det att den är skygg, och oftare hörs än syns. Men det här exemplaret av gröngöling syntes hur bra som helst. Han stod och plockade myror med sin långa näbb, flyttade effektivt på torrt gräs och mossa och stod länge och visade upp sig i all sin prakt.
I början gick Lennart och sjöng: "Karl XII hade hundratusen man... när han tågade vägen fram, på makadam". Det som idag heter Karl XII:s väg eller Karolinerleden är den gamla vägen till Norge, över Kroppefjäll. Här marscherade Karl XII:s armé på väg mot anfallet på Norge 1718. Vägen föll i glömska under långa tider, men pingstdagen 1961 återinvigdes den, i närvaro av över 3 000 personer.
Leden är mycket bra markerad, med röda prickar och tydliga pilar och på många ställen med markeringen Karl XII:s väg.
Ställvis vandrar man också över makadam. Och den här branta uppförsbacken blev en förfärlig nedförsbacke på väg hem! Med trötta ben går jag alltid hellre uppåt än nedåt!över blommande ängar, men kort efter Fjällsäter började en närmast ändlös vandring över torra myrar:
Lycklitvis var leden spångad och lätt att gå på. Men ställvis var det brötigt och framför allt många trädrötter. Jag lyckades fastna med skon och min ena stav i en trädrot men klarade av att styra fallet så jag landade rakt på rumpan, med ett stiligt blåmärke som resultat. Framme vid Ljusa tjärn pausade vi och mumsade i oss våra havrekex och lite frukt och bestämde oss för att inte gå den sista biten till Karolinerstugan. Det handlar ju inte bara om att orka gå dit, utan att klara av att gå tillbaka också.
När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss i bilen och körde iväg till Mellerud, där vi åt varsin välförtjänt pizza! Allt i relativt rask takt, för att hinna tillbaka till vår massage klockan 18. Jag hann med lite stretching före bastun och jacuzzin och sedan var det dags för massage, inte helt fel med tanke på dagens strapatser.
Slingan är markerad med ett dubbelkors, som symboliserar kampen mot tuberkulos och längs den finns både naturliga och konstruerade "monument" i nationalromantisk anda. Eolsharpan är ett exempel på ett sådant konstruerat monument:

Efter promenaden hann vi med både bastu och jacuzzi innan det var dags för en fyrarättersmiddag. Vi var bara fyra personer i matsalen den kvällen, så kocken Jonas hade gott om tid att presentera maten (och vinerna) och tala mat med oss. Vi började med en fantastiskt god kantarellsoppa, spetsad med vit tryffelolja, sedan följde getosttoast med päronmarmelad och rucolasallad med pinjenötter och vitlök. Lennart åt därefter lammracks med rödvinssås, medan jag fick stekt gös med limesås och till dessert blev det chokladtårta med mangosorbet och blåbär. I tre timmar satt vi och åt.