Min första utmärkelse

Igår fick jag min första utmärkelse av Anni, som skrev så här om mig och min blogg (och det är nu jag ska rodna klädsamt): "för hennes underbara blandning av folkbildning, filmrecensioner och familjeliv. Och så gillar hon ju blått..."

Och då är det min tur att skicka rullen vidare. En blogg som jag läst länge, länge och som jag vill PRISA är Bodil Malmstens Finistère. Den är verkligen som en dagbok, där hon blandar stort och smått, mycket kultur blir det (förstås?), men också politik och små vardagligheter. Ibland är hon glad, ibland upprörd och ofta riktigt förbannad! Numera går det inte att kommentera hennes bloggar, hon fick för många tråkiga kommentarer, som förtog skrivarglädjen. Går man in på Arkiv i högermarginalen hittar man gamla inlägg. Läs och njut!

Aglio e olio hör också till mina gamla favoriter. Den bloggen älskar jag inte minst för de underbara bilderna och för de ljuvliga recepten. Och så får den mig att längta till Italien!

Den tredje och sista utmärkelsen går till Abbes pappa. Han skriver mest om familjelivet och vardagen med Abbe och hans storebror. Abbe har en kromosomavvikelse och ett medfött hjärtfel, men är annars som små pojkar är mest. När jag började läsa bloggen var det främst pga beskrivningarna av hjärtfelet, operationerna och alla sjukhusvistelser; mitt lilla bonusbarnbarn Signe har ju också ett medfött hjärtfel och har valsat runt i den karusellen, men idag läser jag Abbes pappa för att han skriver så underbart roligt och ömsint och klokt. Och sen tar han vansinnigt snygga bilder, som vi alltför sällan får se i bloggen.