Tjugondag Knut

Sådärja, nu är glittret nerplockat, julgranspyntet nerpackat och ljusslingan hopslingrad i en påse. Granen står nu naken i sin fot, men snart ska jag gå åt den med sekatören; grenarna ska få skydda diverse perenner och resten hamnar på påskbrasan i forsen. Men lite tar det emot att slänga ut en gran som inte barrar... Ska städa kylskåpet också, såg att det fortfarande låg en sillburk kvar från julen.

Förr (och då talar vi 1700-talet och ännu tidigare) stod Knuts namn i almanackorna redan den 7 januari. Efter trettondagen var julhelgen över och dagen därpå körde Knut ut julen, men sedan flyttades Knuts namnsdag till den 13 januari och julhelgen förlängdes med en vecka - i Sverige, i Finland och i delar av Norge. (Julia fick ju uppleva en del av Norge utan Trettondag, ingen röd dag och följdaktligen vanlig skoldag).

Den Knut som fått ge namn åt dagen var Knut Lavard, far till den danske kungen Valdemar den store. När Knuts far Erik Ejegod dog, aspirerade Knuts kusin Magnus också på tronen. Han ville röja den inte lika maktlystne Knut ur vägen och bjöd denne till julgille i Roskilde 1130, och lovade fred. Den godtrogne Knut trodde på kusin Magnus och kom, men sen lockades han ut i skogen och blev mördad den 7 januari 1131. Dådet fick en våldsam uppmärksamhet i Danmark och både Magnus och hans far dödades och Knuts minderårige son blev kung. Det var också han som såg till att fadern blev kanoniserad och sedan dess även kallades Sankt Knut. Inte att förväxla med Knut den helige, som var Knuts farbror och som mördades 1086.

Uppdaterat: såg nyss att Catharina Grünbaum redde ut Knut i gårdagens Språket i DN