Jag tittar ut genom fönstret och ser de granna bofinkshannarna sitta i syrenbusken. Deras genomträngande sång hörs genom treglasrutorna och nu är det vår!Hanarna kommer några veckor före honorna (som stannar kvar i södern ytterligare någon vecka, det låter rätt skönt) och markerar revir. Bofinkens latinska namn, Fringilla coelebs antyder just att den är ungkarl! (Coelebs=ogift; samma ord känner vi igen i det svenska celibat)
Bofinken hör till de fågelarter som har dialekter: redan i boet lär sig ungarna att härma de melodier de hör och dem sjunger de sedan resten av livet.
Försökte lägga till en ljudlänk, men lyckades inte. Gå istället in på SR och lyssna till bofinken!
Tji-tji-tjitji-tju-tjitteria!
Inlägg
2 kommentarer:
Här har bofinken synts en tid, vid fågelbordet. Vi kan sitta helt fascinerade och studera fåglarna utanför hela familjen. Synnerligen underhållande och lärorikt!
Visst är bofinken en underbar fågel? Jag har flera här också!
Och jag väcktes av SOLEN idag!
Skicka en kommentar