Årets pepparkakshus

Den här helgen har det varit full rulle. Vi har haft besök av (barnbarnet) Signe med föräldrar och då passade vi förstås på att baka pepparkakor: Några pepparkakor blev minst sagt handikappade, men Signe sade lugnt: "Det gör ingenting, det ordnar vi efteråt". En sund inställning när man som hon själv genomgått många operationer och både det ena och andra, inte minst hennes lilla hjärta, har gått att fixa efteråt.

I många år har Julia och jag byggt pepparkakshus. Vi har byggt en massa olika hus, i början var det vanligare pepparkakshus, men efter hand har vi kastat oss över mer avancerade byggen: vi har förstås byggt huset vi bor i, för två år sen blev det Nääs slott (och begränsningen var att de längsta takbitarna inte kunde bli längre än våra ugnsplåtar) och i fjol byggde vi Villa Pepparkulla. I år började vi diskutera årets bygge redan på Julias födelsedag, då vi visste att Julia skulle komma en sväng till Sverige just denna helg. Valet föll på en variant av Skansen kronan, döpt till Skansen Tomten. I år hade vi också sällskap av Liv (som är medlem i vår nyfamilj, strängt taget är hon min sambos döttrars halvsyster, men hon räknas också som dotter i huset). Först blev det ritningar och uträkningar:

Sedan blev det en modell i kartong:

Därefter bakades delarna ut och själva bygget kunde påbörjas:

Det var bra med många händer när vi skulle lägga taket:

Min systematiska dotter sorterar godiset enligt färg:

Och efter ett antal timmar stod Skansen Tomten klar (notera tomten som tronar överst på taket):

Runt kanten står små kanoner i rad, redo att försvara Skansen Tomten mot yttre hot. Tjugondag Knut misstänker jag dock att det sker ett överfall...