Göteborgs filmfestival

Idag har jag varit på filmfestivalen hela dagen. Började morgonen med att se den danska filmen Flammen og Citronen (på engelska hette den Flame & Citron, Hmpff): Filmen är baserad på verkliga händelser. Det är 1944 och Danmark är ockuperat av tyskarna. Holger Danske heter en av de stora motståndsrörelserna i Köpenhamn och där var Flammen (Thure Lindhardt) och Citronen (Mads Mikkelsen) i allra högsta grad aktiva.

Det är en av de dyraste danska filmerna någonsin och också en film som fick många danskar att gå på bio: på tio dagar sågs den av en kvart miljon danskar! Många såg den kanske för att de visste att det var en dyr film. Och för att Mads Mikkelsen har en av huvudrollerna. Men många såg den säkert också för att den handlar om kriget och en tid som de äldre generationerna minns alltför väl, men som många unga vet allt för lite om.

På Draken var det utsålt (tur att jag köpt biljett i förväg) - och detta trots att det var en vanlig förmiddag och över 700 personer fick plats i salongen. Ett MINUS till alla idioter som lägger sina kappor på sätena och skapar "luckor" i salongen, även om det sägs redan från början att det är utsålt!

Men filmen. Det bör sägas genast: den är våldsam. Det är nackskott och rakt-i-pannan-skott. Och vi vet ju redan från början att det aldrig kan sluta väl. Och det gör det heller inte. Men det är också en gripande film om mod och cynism, om att kriget gör att man aldrig kan lita på någon och att det alltid finns de som utnyttjar folk för sina egna syften.

Helt sanslöst är det om filmen inte kommer att visas på (vanlig) bio i Sverige! Men den finns redan nu på DVD. Klart sevärd.

Efter den såg jag 6 kortfilmer, några helt intressanta, några alldeles förfärligt usla. Men kortfilmer är alltid intressanta ändå, tycker jag. Tyvärr var ingen av regissörena på plats, det är alltid spännande att höra dem säga några ord om sina filmer.

På eftermiddagen väntade sedan filmatiseringen av Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna. När boken kom (2003) fick den Augustpris för bästa barn- och ungdomsbok. Jag minns att jag läste boken från början till slut utan paus, och grät så jag var alldeles rödmosig.Det är svårt att göra film på en så stark bok och visst är det mycket jag saknar från boken (t.ex. förklaringen till titeln blir ganska klumpig i filmen), men Lisa Siwe har verkligen lyckats göra en fin film. Huvudrollen som Jenna, i filmen 14 år, spelas av Josephine Mattsson och hon är precis så söt och sårbar som jag tänkt mig henne. Ullis, den tuffa tjejen, som Jenna så småningom blir vän med spelas av Mika Bernsdotter Ahlén och de här två tjejerna bär verkligen upp filmen:

Sakke, föremål för Jennas ömma känslor, spelas av Samuel Haus, han som spelade Tsatsiki i filmerna.

Visst är filmen sorglig, det snyftas rejält i salongen (fullsatt även den), men den innehåller också humor och den slutar ljust. Och den handlar inte bara om en tonårstjej som förlorar sin mamma i cancer, utan också om livet.

Johanna Thydell förlorade själv sin mamma i cancer när hon var 13 år gammal, och incitamentet till boken var en dikt hon skrev (och den finns delvis med i filmen):

Om du dör mamma, då tar jag självmord.
Det gör jag.
Då tar jag självmord.
Nej, förresten. Det heter inte ta självmord.
Det heter begå självmord
och det heter ta livet av sig.
Alltså.
Om du dör mamma, då tar jag livet av mig.

***
När jag höll en kurs i barnlitteratur för några år sedan hade jag I taket lyser stjärnorna på litteraturlistan. Det visade sig att en av kursdeltagarna hade upplevelser som låg skrämmande nära Jennas: hon hade också förlorat sin mamma i cancer när hon var i de lägre tonåren. Jag minns att hon sa att hon önskar att hon hade kunnat läsa den boken då. Att den hade gett henne styrka och vilja att leva genom de svåra åren.