Jag sitter vid mitt skrivbord och jobbar intensivt, inte med Bingoprogrammet, det får vänta just nu, utan med översättningen av en avancerad text, som handlar om Finlands utvecklingspolitik. Ibland får jag rita pilar hit och dit, för att klura ut hur texten hänger ihop. Jag är trött, för jag satt alldeles för länge uppe och jobbade igår kväll. Lennart är på konferens (han brukar faktiskt säga strängt åt mig att sluta jobba, när jag hållit på alltför länge) och två avbrott gjorde jag från arbetet igår kväll: jag skypade med Julia och jag hjälpte grannen att jaga spindlar! Det senare är inte så konstigt som det låter: vår närmaste granne är psykolog och hjälper bland annat fobiker att bli av med sina spindel- eller ormfobier. det var lite för kallt i vårt uteförråd, men en (levande) långbent spindel lyckades vi trots allt hitta.
Men jag sitter som sagt och jobbar intensivt, dricker kaffe för att hålla tröttheten borta och skärpa koncentrationen. Förbannar min goda karaktär, som gjorde att jag lät bli att köpa choklad på flygfältet i förrgår.
Då ser jag att postbilen stannar, jag drar på mig gummistövlarna och går till postlådan - där det ligger ett paket! Till mig!
Jag tror inte det är sant!!! Jag trodde att Anni skojade,
när hon skrev att hon skickar en kaka. Men det gjorde hon inte! Skojade, alltså. Och jag hade ingen aning om att något sådant som Postkakan fanns!
På den medföljande informationen står det bl.a.: "Så njut av kakan och tänk på den person som uppskattar dig med denna godbit".
Att jag ska njuta! Och som jag tänker på dig, Anni!
Nu är den stora frågan: ska jag hoppa över lunchen och smälla i mig en massa kaka istället?
Uppdaterat: Jag har smakat en LITEN bit av tårtan (och den var god!) - och druckit en LITEN kopp kaffe till. Samt ätit lunch.
Inlägg
