Födelsedagsfirande på Kroppefjäll

Det var ju Lennarts födelsedag i fredags och den blev firad med besked. Vi började morgonen med att smälla i oss en (liten men naggande god) Pavlovatårta med jordgubbar. I sängen. Och igår kväll när vi lade oss hittade jag en massa marängsmulor (Lennart klagade inte, kanske alla smulor låg på min sida?). Men sedan, på fredagen, när vi packat och fixat och vattnat i växthuset och glömt att ställa fram kattmaten, som våra grannar skulle ge till Tigris medan vi var borta, åkte vi iväg mot Kroppefjäll i Dalsland.

En skön helg på Kroppefjälls Hotell och Spa hade vi beställt och helt underbart var det. Det som idag är hotell och vandrarhem var för nästan hundra år sedan sanatorium, där lungsjuka kunde få vård, vila, frisk luft och god mat. Doktor Saedén hette den överläkare som ledde sanatoriet och han anlade också en promenadslinga, som skulle locka till skogspromenader.

Slingan är markerad med ett dubbelkors, som symboliserar kampen mot tuberkulos och längs den finns både naturliga och konstruerade "monument" i nationalromantisk anda. Eolsharpan är ett exempel på ett sådant konstruerat monument:

Från Vida utsikten ser man långt över Dalslandsslätten, i fjärran skymtar Kinnekulle:

Vi brydde oss inte om att gå hela rundan, längtade efter lite mera natur, och gick istället till OK-stugan och där kunde vi se en karta över olika motionsslingor. Vi bestämde oss för att gå runt Långetjärn, eller Skiffertjärn, som den också kallas. En mycket trevlig promenad där vitsippor, midsommarblomster, liljekonvalj, skogsstjärnor och andra blomster kantade vår väg. Förbi flera bäverdammar kom vi också och sedan gick vi genom midjehögt gräs ner till det gamla skifferbrottet. Vid Hällans skifferbrott bröt man skiffer från mitten av 1700-talet till en bit in på 1900-talet och stränderna är fortfarande fyllda med skifferskrot.

Efter promenaden hann vi med både bastu och jacuzzi innan det var dags för en fyrarättersmiddag. Vi var bara fyra personer i matsalen den kvällen, så kocken Jonas hade gott om tid att presentera maten (och vinerna) och tala mat med oss. Vi började med en fantastiskt god kantarellsoppa, spetsad med vit tryffelolja, sedan följde getosttoast med päronmarmelad och rucolasallad med pinjenötter och vitlök. Lennart åt därefter lammracks med rödvinssås, medan jag fick stekt gös med limesås och till dessert blev det chokladtårta med mangosorbet och blåbär. I tre timmar satt vi och åt.

Födelsedag, del 1

Vi hade som sagt besök av Signe och Klara förra veckan. Alltid lika roligt när de kommer och alltid lika trist när de åker igen!

Det är inte alltid så lätt att fånga henne på bild, här kommer hon skuttande:

Och plötsligt står hon på huvudet:

Lennarts födelsedag är först nu på fredag, men torsdag morgon frågade Signe sin morfar:
- Vad slags kaka vill du ha, Morfar?
Och lyckligtvis hade jag bakat citronrutor kvällen innan, när Signe sov och Lennart och Klara var på bio, så jag och Signe kunde göra små fina bakelser. Och mackor gjorde vi också.

Och när vi stod där så sa Signe plötsligt:
- Det här har vi gjort förut!

Och det hade hon alldeles rätt i: både i fjol och året innan var hon med och firade morfars födelsedag! Men som hon skrattade åt att Morfars tårta bara hade ETT ljus!

Födelsedagsbarnet uppvaktas på sängen, som sig bör!

På eftermiddagen kom Albin med föräldrar också för att uppvakta morfar:

och moster Klara passade på att gosa med Albin:

Signe håller på att lära sig läsa och skriva, i julas kunde hon skriva sitt namn, men nu kan hon skriva mycket annat. Hon skrev själv mitt namn på den fina teckningen som jag visade för några dagar sedan, men jag hittade också en lapp som hon skrivit SIMOD på. Det ska föreställa SIMON, så heter grannpojken som hon upptäckte och lekte tillsammans med. De hade lekt ute i vår trädgård och plötsligt, när vi firade Lennart, stod Simon i köket:
- Jag ringde på dörren, men ingen hörde!
Då hade vi också besök av Albin med föräldrar och det var kanske Albin som inspirerade Signe till att leka mamma, pappa, barn:
- Pappa...
(teaterviskning till Simon:
- Det är du som är pappan!)
- Pappa...

Påsken och veckan som gick

Nu är jag helt vikuvill, dvs det är svårt att veta vilken dag det är. I nästan en vecka har vi haft besök, i lite olika konstellationer. När jag skrev senast var Mona med familj på väg, men på vägen gick deras bil sönder och alltsammans var rätt kaotiskt, men de kom fram i alla fall och Mona fick stanna en dag extra och få bilen fixad, medan resten av familjen åkte tidigare hem, med tåg. Men trevligt har vi haft!

Helt underbart väder har det ju varit. Det har idkats trädgårdsarbete (jämmer så snabbt allt går när många händer hjälps åt!), vi har ätit gott, firat födelsedagar (själv har jag firat i dagarna tre), gått långpromenad osv. osv.

12 km runt Tvärsjön. Samtidigt pågick tipspromenad för religiösa singlar! Något vi inte är, men vi roade oss med frågorna längs vägen.

Födelsedagsmiddagen (gästkock: Mats) bestod av grillad marulk med gremolatasås och

bl.a. sockerärtor och stuvad spenat med pinjenötter

Julia bakade en påskig födelsedags-sachertårta

Påskmiddag utomhus

I måndags uppvaktades jag även av Albin
och hans föräldrar


Nu skrattar han med gurgelljud!

Har jobbat lite grann mellan varven, men har också kunnat vara ledig. Igår var det däremot mera hektiskt än vi kunnat ana: Lennart vaknade med feber och en svullen kind, som fick honom att likna en hamster. Det blev vårdcentralen och läkarbesök och tandläkarbesök och penicillin och stackarn har inflammation i tandbenet. Men jag hann komma hem och hjälpa Julia att packa om (efter en dryg vecka har hennes saker förökat sig), åtgärda saknade textstycken i en översättning och köra Julia till Göteborg, därifrån hon tog bussen till Oslo. Tidigt i morgon bitti flyger äldste bonussonen till Kreta, för att söka jobb. Första gången ensam på resa överhuvudtaget, oerfaren på alla sätt och vis. Tycker att han hade kunnat pröva sina vingar på lite närmare håll (på en fiskfabrik i Norge, t.ex), men, men.

Det kommer att kännas ovant i morgon, när Lennart och jag är på tumanhand igen. Och jag jagar nya dead-lines.

Den mycket hungriga larven

Den här bilden mötte mig när jag startade datorn i morse: Google varierar ju sina bilder ibland, vilket jag tycker är enormt kul och idag firar man vårdagjämningen.

Men den lilla larven som kryper ovanför o:na är säkert bekant för många. Eric Carles Den mycket hungriga larven, har lästs och älskats i många barnfamiljer, så även i vår. Jag kan se att Julia fick den i namnsdagsprsent av sin moster Helena för 16 år sedan. Så många gånger jag suttit med ett barn i famnen och bläddrat fram till det sista uppslaget, där larven blir en vacker fjäril.

Och när jag googlar ser jag att The Very Hungry Caterpiller fyller 40 år i år. Hittade en liten video också, där Eric Carles berättar om boken. Och minsann: den snart 80-årige Eric Carle bloggar också!

Signe 5 år

Och idag fyller den här lilla prinsessan 5 år! GRATTIS SIGNE!!!

Helena 50 år

Jag ska ingenting säga om att tiden går så snabbt att jag inte alls hinner med. Ska istället visa några bilder från min storasysters födelsedagsfest förra veckan:

Det gröna som svischar ut ur bilden till vänster är jag, och så där ser jag ut på många av bilderna från kvällen: ett ljusgrönt spöke, som rör sig snabbt och inte hinner fångas på bild. :-)

Helena firade i samma lokal där jag höll mitt 40-årskalas, och där vi var på en massa födelsedagsfester i vår barndom. Då var det ofta dans (och där utanför lärde pappa mig att dansa när jag var kanske 4-5 år gammal) och på natten serverades det smörgåsar. Jag minns att jag tyckte det var roligt att hjälpa till i köket. Nu fanns det en stor diskmaskin och betydligt bätte utrymmen i köket än det gjorde när jag höll fest där.

Vi hade lagat mat i långa banor:

Födelsedagsbarnet hann också äta (även om hon senare på natten sa att hon knappt hunnit få något i sig):

En rolig idé, (som Julia förverkligade) var bilder ur födelsedagsbarnets liv, och de flesta av gästerna som var med på festen återfann sig själva på någon av de 50 bilderna. Med hjälp av planscherna presenterade Helena gästerna; alla kände ju inte varandra, det var en salig blandning av släktingar, studiekamrater, arbetskamrater och andra vänner:

En annan rolig grej var att Helena (som är bibliotekarie) skickade runt ett anteckningsblock, där gästerna ombads ge boktips (eller filmtips, om man till äventyrs inte läser böcker) och så småningom ska vi alla som var med få hela listan.

Och festen var inte ens över när min andra syster började planera sitt 50-årskalas, som är nästa år. Men det dröjer länge innan jag fyller jämna år själv. Eller?

Parenteser

Befinner mig i Helsingfors sedan några dagar (kom i tisdags), min äldsta syster fyller 50 år på måndag och har bestämt sig för att fira.

Har träffat några vänner, sett Revolutionary Road (och den var bra, återkommer kanske senare till den), druckit några öl på Molly Malone, ätit lyxfrukost på Café Engel, ätit sushi och spelat Guitar Hero med Jonatan, bjudit min andra syster på lite mat och prat. Och sen har jag jobbat!

Sent igår kväll ringde Julia på Skype, de har varit i Røros och åkt skidor (Røros ska visst vara Norges kallaste plats och det var också där vinterscenerna i Pippifilmerna spelades in). Idag ska Julia flyga till Helsingfors och det var det hon ringde om. Hon råkade (lyckligtvis) kolla sina biljetter och upptäckte att biljetten Trondheim-Oslo var bokad till fredagen, istället för torsdagen. Nu får hon ta tåget till Oslo idag istället (förlåt Julia, jag är en klantskalle!) för att hinna till kvällsflyget från Oslo till Helsingfors. Hon pratade om att eventuellt gå på Filmmuséet i Oslo, hoppas hon gör det och får ut något av sitt (ofrivilliga) Oslobesök.

I kväll åker jag alltså ut till landet, till mitt barndomshem. Det ligger i det område som drabbades av den s.k. Porkalaparentesen (eller "parentesen" som de flesta sa när jag var barn), det var ett stort område väster om Helsingfors som Sovjetunionen "arrenderade" som marin- och militärbas under åren 1944-1956 (ursprungligen skulle parentesen vara i 50 år). Min pappa och hans familj hörde till dem som hade tio dagar på sig att evakuera. När "Porkala kom tillbaka" var mycket förstört och när jag lekte som barn snubblade man ofta över rostig rysk taggtråd. Och ryska bokstäver målade på ladugårdsväggar.

Jag skrev om skolvägar och ålderdomligheter häromdagen, och nu ska jag också resa tillbaka till tiden - till en tillvaro utan internet!

Grattis Charles Darwin!

Det har knappast undgått någon att vi idag firar att det förflutit 200 år sedan Charles Darwin föddes. Läste någonstans att 27% av alla svenskar inte tror på evolutionen!

Darwins första träddiagram över evolutionen

Bilden nedan är tagen 1855, när Darwin var 46 år gammal (dvs lika gammal som jag är idag). Det berömda skägget började han odla först 1862:

När den bilden togs hade Charles fortfarande sin Om arternas uppkomst liggande i en skrubb, under barnens leksaker. Men sommaren 1858 fick han höra att den unge naturforskaren Alfred Russel Wallace, oberoende av honom själv, kommit fram till precis samma slutsats efter sina resor till Sydamerika och den malajiska övärlden. Och faktiskt publicerade Darwin och Wallace sedan tillsammans en vetenskaplig artikel om arternas variation.

När On The Origin of Species äntligen gavs ut hösten 1859 sålde den första upplagan (på 1250 exemplar) slut redan samma dag! I svensk översättning kom boken första gången 1871.

Sedan är det ju klart att Darwin finns online också: här finns hans samlade verk (och det är också där jag funnit alla bilder). Där finns också hans självbiografi och därifrån härstammar historien om skalbaggarna som jag läste om i GP för några dagar sedan: Darwin började studera medicin, vid 16 års ålder, men han tyckte det var för obehagligt och sedan följde en kort period av teologiska studier. Men han tillbringade hellre sin tid på ängarna och samlade skalbaggar. En dag såg han två ovanliga skalbaggar och fångade en i varje hand och sedan såg han en tredje som var en ny sort, som han absolut måste fånga. Då stoppade han den han höll i sin högra hand i munnen. Plötsligt utsöndrade den en intensivt bitter vätska som brände hans tunga så att han var tvungen att spotta ut skalbaggen som försvann. Liksom den tredje.

Jonatan 21 år

Idag (eller rättare sagt igår, klockan har nu passerat midnatt och jag hade problem med Blogger tidigare) är det Jonatans födelsedag: i natt är det 21 år sedan han föddes. Minns det som var det igår. När jag träffade Albin senast slogs jag också av hur många detaljer man minns av den där första spädbarnstiden, även om det är så länge sedan.

Jonatan är ju i Helsingfors, men vi har passat på att äta gott även idag (till hans ära?). I kväll blev det något jag inte gjort på flera år, nämligen hemgjord pasta:

Jag fick ont i handlederna av allt knådande, men pastadegen blev smidig och perfekt. Julia ville också vara med:

Tidigare på dagen kokade jag hummerfond på en del av skalen från nyårsaftonen; de hamnade lyckligtvis i några påsar i frysen och inte i soppåsen. Nu hamnade en del av fonden i en skaldjurssås till pastan, tillsammans med lite schalottenlök, grädde och en skvätt sherry och en burk kräftstjärtar. Värre kan man ha det en fredag kväll!

Såg andra avsnittet av Lost in Austen på TV (första avsnittet såg vi torsdag kväll) och eftersom Julia reser tillbaka på söndag har vi nu ägnat de senaste timmarna åt att se del 3 och 4, som ligger ute på nätet. Ganska förtjusande liten mini-tv-serie, speciellt om man sett andra Austen-filmatiseringar och vet vem som är vem.

Albin är här!

Äntligen tog lille Skutt skuttet ut ur sin mammas mage. Albin ska han heta. Men hans yllebyxor är inte klara!

Hurra, hurra, hurra!

Tidigt, tidigt igår morse körde Lennart mig till Göteborg, där jag steg ombord på NSB:s fina tåg.
Första anhalt Oslo S. Resan dit tog fyra timmar, tåget var fint och bekvämt . Jag satt i NSB Comfort, vilket innebär att man för 75 kr extra får tillgång till el, gratis kaffe/te, gratis tidningar och gott om utrymme för bagage och ben. Faktiskt är det ingen idé att flyga till Oslo, det är billigt att åka tåg (från 199 NOK kan man resa från Göteborg vart som helst i Norge), det är miljövänligt och ganska trevligt. I Oslo fick jag vänta i flera timmar tils tåget tog mig norrut mot Trondheim. Nu hade jag inget eluttag, så jag satt istället och stickade och pratade med en norsk dam, som satt bredvid mig. Hon blev så förtjust i det mönster jag stickade, så jag lovade scanna det och skicka till henne.

Klockan nio på kvällen kom jag fram till Trondheim, där Julia stod på perrongen och väntade, tillsammans med sin pappas nya fru. Orsaken till att jag är här just nu är att min lilla flicka fyller år idag. 18 år! Grattis, lilla barn:

Och här skulle jag ha haft lite bilder på en baby-Julia, men de bilderna blev hemma. Jag hade alldeles för mycket att göra och alldeles för lite tid att packa (läs inlägget under, om du undrar vad jag bl.a. hade för mig).

I morse firades Julia med födelsedagssång på svenska, norska, danska, engelska och finska. Och så paket förstås. Nu står födelsedagstårtan i kylskåpet, den har jag bakat nu på förmiddagen. Det blir en Operatårta. Till middag blir det paella.

Har du sett herr Kantarell?

Idag fyller Lukas, min yngste bonusson, 14 år. Vi firade ju Lukas (och Julias födelsedag) i förväg redan för en vecka sedan. Nu är han hos sin mamma så vi ringde (och väckte) och sjöng för honom vid halvelvatiden i förmiddags.

Sedan tog jag och Lennart varsin korg och begav oss ut i svampskogen i solskenet. Först gick vi ganska långt och såg inte en svamp! Men plötsligt var de där: blek taggsvamp i mängder (ca 1,5 kg rensad svamp), gula kantareller (ungefär 300 g) och trattkantareller (2,2 kg). Totalt 4 kg rensad svamp, alltså - på en dryg timme i skogen! Jag har precis rensat färdigt och mina fingrar är alldeles missfärgade av all svamp. Jag ser ut som en gammal nikotinist, faktiskt, även om jag aldrig tagit ett enda bloss i hela mitt liv.

Nu ska det bli en krämig svamprisotto till middag.