Parenteser

Befinner mig i Helsingfors sedan några dagar (kom i tisdags), min äldsta syster fyller 50 år på måndag och har bestämt sig för att fira.

Har träffat några vänner, sett Revolutionary Road (och den var bra, återkommer kanske senare till den), druckit några öl på Molly Malone, ätit lyxfrukost på Café Engel, ätit sushi och spelat Guitar Hero med Jonatan, bjudit min andra syster på lite mat och prat. Och sen har jag jobbat!

Sent igår kväll ringde Julia på Skype, de har varit i Røros och åkt skidor (Røros ska visst vara Norges kallaste plats och det var också där vinterscenerna i Pippifilmerna spelades in). Idag ska Julia flyga till Helsingfors och det var det hon ringde om. Hon råkade (lyckligtvis) kolla sina biljetter och upptäckte att biljetten Trondheim-Oslo var bokad till fredagen, istället för torsdagen. Nu får hon ta tåget till Oslo idag istället (förlåt Julia, jag är en klantskalle!) för att hinna till kvällsflyget från Oslo till Helsingfors. Hon pratade om att eventuellt gå på Filmmuséet i Oslo, hoppas hon gör det och får ut något av sitt (ofrivilliga) Oslobesök.

I kväll åker jag alltså ut till landet, till mitt barndomshem. Det ligger i det område som drabbades av den s.k. Porkalaparentesen (eller "parentesen" som de flesta sa när jag var barn), det var ett stort område väster om Helsingfors som Sovjetunionen "arrenderade" som marin- och militärbas under åren 1944-1956 (ursprungligen skulle parentesen vara i 50 år). Min pappa och hans familj hörde till dem som hade tio dagar på sig att evakuera. När "Porkala kom tillbaka" var mycket förstört och när jag lekte som barn snubblade man ofta över rostig rysk taggtråd. Och ryska bokstäver målade på ladugårdsväggar.

Jag skrev om skolvägar och ålderdomligheter häromdagen, och nu ska jag också resa tillbaka till tiden - till en tillvaro utan internet!

Att följa recept slaviskt

Det är aldrig bra att följa recept alldeles slaviskt.
Jag var inte ensam i bloggvärlden att skriva om muskotfadäsen i Matmagasinet, men aldrig kunde jag tro att någon faktiskt stått och rivit 20 muskotnötter till den arma äppelkakan.
Och sedan ätit den.
Men jag läste först dagens GP och såg sedan att även Aftonbladet skriver om de olyckliga.
Och nu frågar Matmagasinet försiktigt: Är det flera som blivit drabbade? Hör av dig.

Världens godaste äppelkaka?

I många år har jag prenumererat på tidningen Matmagasinet. Idag låg följande lapp i vår brevlåda:

"Viktig information!

Bästa läsare!

Vi vill härmed göra dig uppmärksam på att det insmugit sig ett allvarligt fel i receptet på "Världens godaste äppelkaka" på sidan 8 i septembernumret av Matmagasinet. Den innehåller 20 rivna muskotnötter vilket är på tok för mycket. Muskot i höga doser kan orsaka förgiftningssymptom. 1 krm riven muskot räcker gott och väl!

Vi på redaktionen beklagar djupt och hoppas på ditt överseende!

Vänliga hälsningar
Ulla Cocke
Chefredaktör"

Undrar bara hur man kan skriva 20 istället för 1 krm??? Eller har de också googlat på nätet och kommit till skumma sidor som beskriver hur man kan få ännu skummare hallucinationer av att käka muskotnötter? Och hur går det för alla stackare som köpt lösnummer av tidningen?

Men äppelträdet här i vår trädgård dignar av frukt och snart blir der väl dags för en äppelkaka ändå. Om jag inte provar Matmagasinets recept (med eller utan muskot) får det väl bli mitt eget. Egentligen är det ett recept på rabarkaka, men den blir också jättegod med äpplen:

75 g smör
1 dl socker
½ dl råsocker
1 ägg
1½ dl mjölk
3 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver

fyllning
3-4 dl rabarber / äpplen
1 dl råsocker
1 dl hackad mandel
1 ½ tsk kanel ½ tsk ingefära

Rör ihop det mjuka smöret med sockret. Rör ner ägget och sedan mjölken. Skär det sig lite är det för att mjölken är kall, men det gör ingenting. Det jämnar ut sig när du rör ner mjölet blandat med bakpulvret. Häll i smord, bröad form. Blanda sedan ihop ingredienserna till fyllningen och fördela över smeten.

Gräddas i 175 grader i 30-35 min (eller lite längre, beroende på formens storlek)

Vaniljevisp till är aldrig fel!