Födelsedagsfirande på Kroppefjäll

Det var ju Lennarts födelsedag i fredags och den blev firad med besked. Vi började morgonen med att smälla i oss en (liten men naggande god) Pavlovatårta med jordgubbar. I sängen. Och igår kväll när vi lade oss hittade jag en massa marängsmulor (Lennart klagade inte, kanske alla smulor låg på min sida?). Men sedan, på fredagen, när vi packat och fixat och vattnat i växthuset och glömt att ställa fram kattmaten, som våra grannar skulle ge till Tigris medan vi var borta, åkte vi iväg mot Kroppefjäll i Dalsland.

En skön helg på Kroppefjälls Hotell och Spa hade vi beställt och helt underbart var det. Det som idag är hotell och vandrarhem var för nästan hundra år sedan sanatorium, där lungsjuka kunde få vård, vila, frisk luft och god mat. Doktor Saedén hette den överläkare som ledde sanatoriet och han anlade också en promenadslinga, som skulle locka till skogspromenader.

Slingan är markerad med ett dubbelkors, som symboliserar kampen mot tuberkulos och längs den finns både naturliga och konstruerade "monument" i nationalromantisk anda. Eolsharpan är ett exempel på ett sådant konstruerat monument:

Från Vida utsikten ser man långt över Dalslandsslätten, i fjärran skymtar Kinnekulle:

Vi brydde oss inte om att gå hela rundan, längtade efter lite mera natur, och gick istället till OK-stugan och där kunde vi se en karta över olika motionsslingor. Vi bestämde oss för att gå runt Långetjärn, eller Skiffertjärn, som den också kallas. En mycket trevlig promenad där vitsippor, midsommarblomster, liljekonvalj, skogsstjärnor och andra blomster kantade vår väg. Förbi flera bäverdammar kom vi också och sedan gick vi genom midjehögt gräs ner till det gamla skifferbrottet. Vid Hällans skifferbrott bröt man skiffer från mitten av 1700-talet till en bit in på 1900-talet och stränderna är fortfarande fyllda med skifferskrot.

Efter promenaden hann vi med både bastu och jacuzzi innan det var dags för en fyrarättersmiddag. Vi var bara fyra personer i matsalen den kvällen, så kocken Jonas hade gott om tid att presentera maten (och vinerna) och tala mat med oss. Vi började med en fantastiskt god kantarellsoppa, spetsad med vit tryffelolja, sedan följde getosttoast med päronmarmelad och rucolasallad med pinjenötter och vitlök. Lennart åt därefter lammracks med rödvinssås, medan jag fick stekt gös med limesås och till dessert blev det chokladtårta med mangosorbet och blåbär. I tre timmar satt vi och åt.

Vår dagliga spis

När jag och Lennart var ett relativt nytt par (och jag fortfarande bodde i Helsingfors) köpte vi en ny spis. Jag minns den där underbara känslan när vi gick runt och tittade och frågade och blev betraktade som ett etablerat par. Efteråt brukade jag skoja och säga att spisen var vår förlovningsring.

Men för några dagar sedan fick spisen nog, eller rättare sagt ugnen. Jag tror den har läst för många mattidningar och sett att grillsäsongen är här, för det enda som fungerade var grillelementet. Och det fungerar liksom inte så bra när man bakar bröd. Det fungerar inte speciellt bra för vanlig matlagning heller.

Igår ringde jag en massa samtal för att kolla om det alls gick att reparera ugnen, och de kunde inte lova något säkert, annat än att det skulle kosta minst 2500-3000 kronor. Förmodligen mera. Och vår spis skulle ju fortfarande vara 7 år gammal.

Vi hade kollat lite på nätet, men åkte ändå iväg in till Göteborg. Gick omkring och jämförde, pratade med försäljare, skruvade på vred, tryckte på knappar - och kom hem med en ny spis:

Många nya spisar idag har infällda vred och det föll vi båda för.

Inga mera kladdiga vred, som är helt hopplösa att rengöra. Gorenjen, som vi fastnade för, sägs ha en av marknadens jämnaste varmluftsugnar, den här spisen har en STOR (hela 60 l) ugn, den är självrengörande, har inbyggd stektermometer och en massa trevliga finesser. Man kan bl.a. ställa in fördröjd start för ugnen, så här: kl 10 på kvällen kan jag programmera in den så att den tänds kl 7.00; jag kan ta ut de bröd som kalljäst i kylskåpet och lägga in dem i den varma ugnen och i förväg också bestämma hur länge ugnen ska vara tänd. På displayen kan man se hur många grader ugnen kommit upp i, kalla mig gärna tekniknörd:

I bruksanvisningen står det bl.a. så här:

Apparaten är tillverkad enligt relevanta gällande säkerhetsstandarder. Inte desto mindre rekommenderar vi starkt att personer med nedsatt fysisk, motorisk eller mental förmåga, eller personer med otillräcklig erfarenhet eller kunskap, inte använder apparaten utan överinseende av en kvalificerad person. Samma rekommendation gäller när apparaten används av personer som inte uppnått myndighetsålder.

Jag har (naturligtvis) jämfört de olika översättningarna av bruksanvisningen. Danska barn får använda spisen när de inte längre är minderåriga. Minderårig är man fram till sin femtonde födelsedag. Jag började laga mat på riktigt när jag var nio år. Tänker på att jag då använde vår gasspis hemma, helt utan överinseende.

Påsken och veckan som gick

Nu är jag helt vikuvill, dvs det är svårt att veta vilken dag det är. I nästan en vecka har vi haft besök, i lite olika konstellationer. När jag skrev senast var Mona med familj på väg, men på vägen gick deras bil sönder och alltsammans var rätt kaotiskt, men de kom fram i alla fall och Mona fick stanna en dag extra och få bilen fixad, medan resten av familjen åkte tidigare hem, med tåg. Men trevligt har vi haft!

Helt underbart väder har det ju varit. Det har idkats trädgårdsarbete (jämmer så snabbt allt går när många händer hjälps åt!), vi har ätit gott, firat födelsedagar (själv har jag firat i dagarna tre), gått långpromenad osv. osv.

12 km runt Tvärsjön. Samtidigt pågick tipspromenad för religiösa singlar! Något vi inte är, men vi roade oss med frågorna längs vägen.

Födelsedagsmiddagen (gästkock: Mats) bestod av grillad marulk med gremolatasås och

bl.a. sockerärtor och stuvad spenat med pinjenötter

Julia bakade en påskig födelsedags-sachertårta

Påskmiddag utomhus

I måndags uppvaktades jag även av Albin
och hans föräldrar


Nu skrattar han med gurgelljud!

Har jobbat lite grann mellan varven, men har också kunnat vara ledig. Igår var det däremot mera hektiskt än vi kunnat ana: Lennart vaknade med feber och en svullen kind, som fick honom att likna en hamster. Det blev vårdcentralen och läkarbesök och tandläkarbesök och penicillin och stackarn har inflammation i tandbenet. Men jag hann komma hem och hjälpa Julia att packa om (efter en dryg vecka har hennes saker förökat sig), åtgärda saknade textstycken i en översättning och köra Julia till Göteborg, därifrån hon tog bussen till Oslo. Tidigt i morgon bitti flyger äldste bonussonen till Kreta, för att söka jobb. Första gången ensam på resa överhuvudtaget, oerfaren på alla sätt och vis. Tycker att han hade kunnat pröva sina vingar på lite närmare håll (på en fiskfabrik i Norge, t.ex), men, men.

Det kommer att kännas ovant i morgon, när Lennart och jag är på tumanhand igen. Och jag jagar nya dead-lines.

Helena 50 år

Jag ska ingenting säga om att tiden går så snabbt att jag inte alls hinner med. Ska istället visa några bilder från min storasysters födelsedagsfest förra veckan:

Det gröna som svischar ut ur bilden till vänster är jag, och så där ser jag ut på många av bilderna från kvällen: ett ljusgrönt spöke, som rör sig snabbt och inte hinner fångas på bild. :-)

Helena firade i samma lokal där jag höll mitt 40-årskalas, och där vi var på en massa födelsedagsfester i vår barndom. Då var det ofta dans (och där utanför lärde pappa mig att dansa när jag var kanske 4-5 år gammal) och på natten serverades det smörgåsar. Jag minns att jag tyckte det var roligt att hjälpa till i köket. Nu fanns det en stor diskmaskin och betydligt bätte utrymmen i köket än det gjorde när jag höll fest där.

Vi hade lagat mat i långa banor:

Födelsedagsbarnet hann också äta (även om hon senare på natten sa att hon knappt hunnit få något i sig):

En rolig idé, (som Julia förverkligade) var bilder ur födelsedagsbarnets liv, och de flesta av gästerna som var med på festen återfann sig själva på någon av de 50 bilderna. Med hjälp av planscherna presenterade Helena gästerna; alla kände ju inte varandra, det var en salig blandning av släktingar, studiekamrater, arbetskamrater och andra vänner:

En annan rolig grej var att Helena (som är bibliotekarie) skickade runt ett anteckningsblock, där gästerna ombads ge boktips (eller filmtips, om man till äventyrs inte läser böcker) och så småningom ska vi alla som var med få hela listan.

Och festen var inte ens över när min andra syster började planera sitt 50-årskalas, som är nästa år. Men det dröjer länge innan jag fyller jämna år själv. Eller?

Parenteser

Befinner mig i Helsingfors sedan några dagar (kom i tisdags), min äldsta syster fyller 50 år på måndag och har bestämt sig för att fira.

Har träffat några vänner, sett Revolutionary Road (och den var bra, återkommer kanske senare till den), druckit några öl på Molly Malone, ätit lyxfrukost på Café Engel, ätit sushi och spelat Guitar Hero med Jonatan, bjudit min andra syster på lite mat och prat. Och sen har jag jobbat!

Sent igår kväll ringde Julia på Skype, de har varit i Røros och åkt skidor (Røros ska visst vara Norges kallaste plats och det var också där vinterscenerna i Pippifilmerna spelades in). Idag ska Julia flyga till Helsingfors och det var det hon ringde om. Hon råkade (lyckligtvis) kolla sina biljetter och upptäckte att biljetten Trondheim-Oslo var bokad till fredagen, istället för torsdagen. Nu får hon ta tåget till Oslo idag istället (förlåt Julia, jag är en klantskalle!) för att hinna till kvällsflyget från Oslo till Helsingfors. Hon pratade om att eventuellt gå på Filmmuséet i Oslo, hoppas hon gör det och får ut något av sitt (ofrivilliga) Oslobesök.

I kväll åker jag alltså ut till landet, till mitt barndomshem. Det ligger i det område som drabbades av den s.k. Porkalaparentesen (eller "parentesen" som de flesta sa när jag var barn), det var ett stort område väster om Helsingfors som Sovjetunionen "arrenderade" som marin- och militärbas under åren 1944-1956 (ursprungligen skulle parentesen vara i 50 år). Min pappa och hans familj hörde till dem som hade tio dagar på sig att evakuera. När "Porkala kom tillbaka" var mycket förstört och när jag lekte som barn snubblade man ofta över rostig rysk taggtråd. Och ryska bokstäver målade på ladugårdsväggar.

Jag skrev om skolvägar och ålderdomligheter häromdagen, och nu ska jag också resa tillbaka till tiden - till en tillvaro utan internet!

Dags att...klippa sig

Det var dags för saxen och ett besök hos min Franske Frisör i Alingsås. Nya färger, hurra! Och jag fick en hårinpackning med menthol och massage av hårbottnen också. Och en varm handduk runt huvudet en stund, nån lite mjuk jazz i bakgrunden, mini-spa med andra ord, en alldeles vanlig onsdag!

Jag orkade inte leta rätt på stativet när jag kom hem, utan tog en bild i badrumsspegeln:

När jag har varit och klippt mig brukar jag ibland slinka in på sushibaren i samma kvarter. Bilden tagen med min mobil och färgerna är lite sunkiga (svag belysning), men ååå så gott med sushi:

Nu dags att jobba vidare...

Couscous

Årets första biobesök blev det i kväll: såg den franska filmen Couscous (La Graine et le mulet) på vår bio. Den handlar om Slimane, 61 år, en frånskild algerisk invandrare som blir uppsagd från sitt jobb på ett varv och som istället köper en gammal båt, som han rustar upp och där han vill öppna en couscousrestaurang - med mat hans exfru lagar. Hela hans stora familj engageras vid invigningsfesten, som han anordnar för att övertyga alla byråkrater och för att lättare kunna få alla de tillstånd som behövs. Men när couscousen ska serveras visar det sig att den är försvunnen! Och det är i stort sett hela handlingen i filmen, som är 2 timmar och 33 minuter lång.

Och vissa scener är otroligt långa, som den när Slimane kommer hem till den ryska svärdottern, som skriker och gråter ut sin frustration över sin odåga till man, eller scenen då styvdottern Rym dansar magdans för att distrahera gästerna på festen. I början av filmen bevittnar vi en familjemiddag, där fokus flackar fram och tillbaka, där middagssamtalen blir en kakofoni av röster och just därför känns så realistisk. Och skådespelarna (varav de flesta är amatörer) verkar så äkta: de tandlösa gubbarna, byråkraterna, döttrarna - och inte minst den sorgsne Slimane, som är mild och kärleksfull, tafatt och värdig.

Det är ett myller av människor, det är starka känslor, en hel del socialrealism, lite humor och mycket mat. Lite förvånad blev jag att det dröjde så länge innan vi i publiken kunde se maten - annat än i munnen på personerna som pratade och det blir aldrig en riktigt matpornografisk film, men visst längtar jag efter att få smaka Souads couscous med multe!

Någon annan som sett filmen och gillat den?

Jonatan 21 år

Idag (eller rättare sagt igår, klockan har nu passerat midnatt och jag hade problem med Blogger tidigare) är det Jonatans födelsedag: i natt är det 21 år sedan han föddes. Minns det som var det igår. När jag träffade Albin senast slogs jag också av hur många detaljer man minns av den där första spädbarnstiden, även om det är så länge sedan.

Jonatan är ju i Helsingfors, men vi har passat på att äta gott även idag (till hans ära?). I kväll blev det något jag inte gjort på flera år, nämligen hemgjord pasta:

Jag fick ont i handlederna av allt knådande, men pastadegen blev smidig och perfekt. Julia ville också vara med:

Tidigare på dagen kokade jag hummerfond på en del av skalen från nyårsaftonen; de hamnade lyckligtvis i några påsar i frysen och inte i soppåsen. Nu hamnade en del av fonden i en skaldjurssås till pastan, tillsammans med lite schalottenlök, grädde och en skvätt sherry och en burk kräftstjärtar. Värre kan man ha det en fredag kväll!

Såg andra avsnittet av Lost in Austen på TV (första avsnittet såg vi torsdag kväll) och eftersom Julia reser tillbaka på söndag har vi nu ägnat de senaste timmarna åt att se del 3 och 4, som ligger ute på nätet. Ganska förtjusande liten mini-tv-serie, speciellt om man sett andra Austen-filmatiseringar och vet vem som är vem.

GOTT nytt år!

Så var det ett nytt år. Vi var tre vuxna och tre ungdomar som firade: jag, Lennart, vår granne och goda vän Eva, Julia, Lukas och Julias väninna Kajsa. Tre rätters middag var det också: vi började med en Crème Ninon. Det är en grön ärtsoppa, och vid serveringen häller man en skvätt champagne i soppan, så det skummar om den. Julia har några gånger tidigare gjort en liknande soppa, dekorerad med rökt lax (men utan champagne och utan pepparrot). Fantastiskt god var den: schalottenlökens milda smak, pepparrotens skärpa och champagnens sträva syrlighet.

Och bättre blev det. Varmrätten var Hummer surprise och couscouspilaff. Vi pressade in pilaffen i små formar, som vi stjälpte upp på tallriken. Det syns inte så bra på bilden, men det blev riktigt snyggt. Och hummersåsen var gudomlig!

Middagen avrundades med en citronmousse med limoncello, ur kokboken Under valnötsträdet. Moussen bestod av mascarpone, blandad med lemon curd (som jag kokat tidigare på dagen), creme fraiche och citronsaft samt en vispad äggvita och lite citruslikör ovanpå. Och ett glas limoncello till (för oss vuxna). Eva och jag drack champagne genom hela middagen (ja, i själva verket tjuvstartade vi och drack champagne medan vi lagade maten), Lennart höll sig till ett gott (ekologiskt) vitt vin.

Efter middagen spelade vi När och fjärran:

Vissa frågor var ganska lätta (vilket land har flaggan U3, se mitt pekfinger):

andra krävde mer tankearbete:

Vansinnigt roligt hade vi och fter tolvslaget blev det lite Rayman Raving Rabbids 2 på Wii:n också och sedan gick vi ut och önskade våra grannar ett gott nytt år.

Strax efter tolvslaget följde vi Kajsas exempel och inledde det nya året hälsosamt: med varsin frukt! Idag fortsatte Lennart och jag på det hälsosamma spåret, med en rask stavpromenad.

Hoppas att 2009 blir ett riktigt bra år för oss alla!

Laksa med lax och räkor

Nu har jag invigt kokboken jag skrev om i förra inlägget; det blev Laksa med lax och räkor.
Den påminde mycket om en fantastisk laksa jag betalat åtskilliga euro för på en fin restaurang i Helsingfors. Laksa är en kryddstark soppa som lagas med currypasta och kokosmjölk. I den här versionen hade jag (för 4 personer):

2 schalottenlökar i tunna skivor
100 g spenat (det skulle ha varit mungböngroddar, men de såg inte så fräscha ut)
3 cm färsk ingefära
½ röd chili
300 g laxfilé i kuber
100 g glasnudlar
½ lime i tunna skivor
2 msk currypasta
400 g kokosmjölk
4 dl vatten
2 msk fiskfond
150 g skalade räkor
koriander

Skala och skär ingefära i tunna skivor. Kärna ur och strimla chilin. Fräs ingefära, chili och currypasta i olivolja, låt curryn bubbla ordentligt. Späd med kokosmjölk, rör ut currypastan i mjölken. Häll i resten av kokosmjölken, vatten och fiskfond. Låt koka upp. Lägg i laxen, som bara behöver koka några minuter. Jag fräste schalottenlök och spenat i en panna och rörde ner dem i soppan helt mot slutet. Nudlarna kokas för sig och fördelas i tallrikarna/skålarna. Häll soppan över nudlarna, fördela räkorna över och garnera med lime och koriander.

"Det här måste du göra oftare", sa Lukas. Och jag lovar att det inte är första och sista gången jag gör denna ljuvliga soppa.

Besökte Systembolaget i Partille inför nyårsaftonen. Fick stå och köa utanför, i väntan på att alls bli insläppt i butiken. Maken till köer har jag aldrig sett. Hann plocka på mig de två sista flaskorna champagne under 400 kronor. Och en liten flaska annat bubbel som ska hamna i soppan i morgon...

Mellandagar

Mellandagarna bjuder på lite välbehövlig vila, god mat och trevligt umgänge med släkt och vänner. Julia kom på Annandagen och dagen därpå kom Albin med föräldrar på besök, Albins första besök i Tollered var det och så långt (ca 40 km) hade han aldrig tidigare åkt bil. Här i bonusmoster Julias famn, för första gången:

Nu har han hunnit bli fyra veckor gammal och har förstås vuxit en del. Och hans hår har blivit längre! Ibland såg han ut att vara rödhårig, som sin mamma, ibland verkade det mörkt, som pappas hår.

Vi åt o-julaktig mat: honungs- och citronbakad lax med sparris, ris och saffranssås och efteråt en kryddig yoghurtpannacotta med hallonsås. Julklappsutdelning blev det också, vi fick bl.a. en flaska italienskt vin, som ska avnjutas vid något trevligt tillfälle och av Julia fick jag de här handgjorda, fantastiskt fina tovade tofflorna:

Nu sitter jag och bläddrar i en av mina andra julklappar, Anna och Fanny Bergenströms Under valnötsträdet, och funderar på vad vi ska äta på nyårsafton...

Premiär!

Igår var det premiärdusch i vårt nyrenoverade badrum. Fortfarande är det lite små detaljer som saknas här och där, men i det stora hela har vi nu ett fungerande badrum. Och golvvärme! Gardinerna ska också komma upp före jul, jag lovar:

Sen har vi haft besök av Signe med föräldrar (och boxern Ollie), de åkte hem till Norge idag. Signe fick en del julklappar i förskott, på bilden nedan spelar hon Lilla Anna och Långa Farbrorn:

Igår kväll provsmakade vi också på julen: hade lite sill, wasabilax, rosolli, kålrotslåda, köttbullar, prinskorv, skinka och senare på kvällen lite julkakor, ost och fikonchutney. Är jag den enda som inte ätit julbord tidigare i år?

Nu står julgranen också och väntar utanför dörren. I morgon tar vi in den - tillsammans med de 10 000 småkryp, som lär följa med en julgran in i stugvärmen...

De e Mona!

I lördags var det dags för Monas disputation. Avhandlingen handlar (den finns ju i allra högsta grad fortfarande, dessutom som så ofta numera, tillgänglig på nätet) om strängen de e

Mona klarade sig förstås jättebra och opponenten var lyrisk och begeistrad:

Lars-Gunnar Andersson från Göteborgs universitet var opponent

Och på kvällen var det förstås dags för karonka. (Mina läsare utanför Finland behöver kanske en förklaring).

Jag hann ta några bilder i början av festen, men sen var jag fullt upptagen med att vara toastmaster. Och ett tiotal tal blev det. (Mona och jag var de enda som grät under våra egna tal, haha!)

Monas man och hennes svärfar stod för maten. Och som det åts:

Laxcarpaccio med ingefärsmarmelad

Soppa på kronärtskocka

Citronsorbet juniperus

Tjälknöl med rostad rotfruktssallad

Ost och druvor

Pannacotta con limone

Kaffe med operatårta

En helt fantastisk dag var det!!! Och jag hade ju tänkt skriva utförligt om den här, men nu är det redan måndag (gårdagen försvann i nåtslags trötthetsdimma) och jag ska snart åka ut till landet, till min mamma, som fyller 81 år i morgon.

Flitiga frossare

Det är fredagkväll. Jag har suttit inne hela dagen och jobbat:

Och när Julia kom hem från skolan, satte hon sig vid datorn:

och jobbade. De har ofta skoluppgifter som ska lämnas in via nätet. Denna gång är det en logg, hon ska skriva (på norska!) om filmanalys:

Därför beslöt vi oss för att frossa lite, det är ju trots allt fredag. Det fanns många glasspaket i frysen:

och hjortron:

Nu är jag proppmätt och ska jobba vidare! Ha en skön helg, go´vänner! I morgon tänker vi gå på bio!

Hurra, hurra, hurra!

Tidigt, tidigt igår morse körde Lennart mig till Göteborg, där jag steg ombord på NSB:s fina tåg.
Första anhalt Oslo S. Resan dit tog fyra timmar, tåget var fint och bekvämt . Jag satt i NSB Comfort, vilket innebär att man för 75 kr extra får tillgång till el, gratis kaffe/te, gratis tidningar och gott om utrymme för bagage och ben. Faktiskt är det ingen idé att flyga till Oslo, det är billigt att åka tåg (från 199 NOK kan man resa från Göteborg vart som helst i Norge), det är miljövänligt och ganska trevligt. I Oslo fick jag vänta i flera timmar tils tåget tog mig norrut mot Trondheim. Nu hade jag inget eluttag, så jag satt istället och stickade och pratade med en norsk dam, som satt bredvid mig. Hon blev så förtjust i det mönster jag stickade, så jag lovade scanna det och skicka till henne.

Klockan nio på kvällen kom jag fram till Trondheim, där Julia stod på perrongen och väntade, tillsammans med sin pappas nya fru. Orsaken till att jag är här just nu är att min lilla flicka fyller år idag. 18 år! Grattis, lilla barn:

Och här skulle jag ha haft lite bilder på en baby-Julia, men de bilderna blev hemma. Jag hade alldeles för mycket att göra och alldeles för lite tid att packa (läs inlägget under, om du undrar vad jag bl.a. hade för mig).

I morse firades Julia med födelsedagssång på svenska, norska, danska, engelska och finska. Och så paket förstås. Nu står födelsedagstårtan i kylskåpet, den har jag bakat nu på förmiddagen. Det blir en Operatårta. Till middag blir det paella.

Har du sett herr Kantarell?

Idag fyller Lukas, min yngste bonusson, 14 år. Vi firade ju Lukas (och Julias födelsedag) i förväg redan för en vecka sedan. Nu är han hos sin mamma så vi ringde (och väckte) och sjöng för honom vid halvelvatiden i förmiddags.

Sedan tog jag och Lennart varsin korg och begav oss ut i svampskogen i solskenet. Först gick vi ganska långt och såg inte en svamp! Men plötsligt var de där: blek taggsvamp i mängder (ca 1,5 kg rensad svamp), gula kantareller (ungefär 300 g) och trattkantareller (2,2 kg). Totalt 4 kg rensad svamp, alltså - på en dryg timme i skogen! Jag har precis rensat färdigt och mina fingrar är alldeles missfärgade av all svamp. Jag ser ut som en gammal nikotinist, faktiskt, även om jag aldrig tagit ett enda bloss i hela mitt liv.

Nu ska det bli en krämig svamprisotto till middag.

Kanelbullens dag

Jag är knappast den enda som skriver om kanelbullen idag, när det är kanelbullens dag. Det var Hembakningsrådet som fyllde 40 år 1999 och beslöt sig för att instifta denna trivsamma dag.

Kanelbullen brukar anses vara ett svenskt bakverk, men åtminstone i Finland bakar man också likadana snurrade vetebröd med fyllning av smör kanel och socker, men de kallas ofta för örfilar. Det slår mig däremot att jag blivit så försvenskad (läs: rikssvensk, som man skulle säga i Finland) att jag inte tagit ordet örfil i min mun på många, många år. Men nu står det två plåtar med kanelbullar i ugnen. Det doftar barndom.

Äpplemuffins

Igår kväll hade vi säsongens första filmbar på biografen. Vi såg den franska filmen Två kvinnor (Dans la vie), en fin liten film om en annorlunda vänskap. Skönt, långsamt tempo och på något sätt amatörmässiga skådespelarprestationer, som snarare gjorde filmen trovärdig än dålig.

Insåg att det finns minst fem(!) filmer, som heter Två kvinnor på svenska. Undrar varför de då valt att låta också denna film ha den svenska titeln?

Idag hade vi besök av Lennarts syster med man. De bor i Kil, i Värmland, och vi ses jättesällan. Vi bjöd på lunch, jag hade gjort två pajer och en sallad och till kaffet bakade jag äppelmuffins, efter ett recept jag hittade här. Jättegoda och saftiga blev de!

Världens godaste äppelkaka?

I många år har jag prenumererat på tidningen Matmagasinet. Idag låg följande lapp i vår brevlåda:

"Viktig information!

Bästa läsare!

Vi vill härmed göra dig uppmärksam på att det insmugit sig ett allvarligt fel i receptet på "Världens godaste äppelkaka" på sidan 8 i septembernumret av Matmagasinet. Den innehåller 20 rivna muskotnötter vilket är på tok för mycket. Muskot i höga doser kan orsaka förgiftningssymptom. 1 krm riven muskot räcker gott och väl!

Vi på redaktionen beklagar djupt och hoppas på ditt överseende!

Vänliga hälsningar
Ulla Cocke
Chefredaktör"

Undrar bara hur man kan skriva 20 istället för 1 krm??? Eller har de också googlat på nätet och kommit till skumma sidor som beskriver hur man kan få ännu skummare hallucinationer av att käka muskotnötter? Och hur går det för alla stackare som köpt lösnummer av tidningen?

Men äppelträdet här i vår trädgård dignar av frukt och snart blir der väl dags för en äppelkaka ändå. Om jag inte provar Matmagasinets recept (med eller utan muskot) får det väl bli mitt eget. Egentligen är det ett recept på rabarkaka, men den blir också jättegod med äpplen:

75 g smör
1 dl socker
½ dl råsocker
1 ägg
1½ dl mjölk
3 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver

fyllning
3-4 dl rabarber / äpplen
1 dl råsocker
1 dl hackad mandel
1 ½ tsk kanel ½ tsk ingefära

Rör ihop det mjuka smöret med sockret. Rör ner ägget och sedan mjölken. Skär det sig lite är det för att mjölken är kall, men det gör ingenting. Det jämnar ut sig när du rör ner mjölet blandat med bakpulvret. Häll i smord, bröad form. Blanda sedan ihop ingredienserna till fyllningen och fördela över smeten.

Gräddas i 175 grader i 30-35 min (eller lite längre, beroende på formens storlek)

Vaniljevisp till är aldrig fel!

Kall avokadosoppa

Julia och Lennart skruvar ihop en duschkabin i källaren. Lukas har skrapat potatis och matlagningen görs med minsta möjliga möda idag.

I den här värmen gäller det att hitta något svalkande att äta. Hittade följande recept på kall avokadosoppa, som nu står i kylskåpet och väntar:

2 avokadon
1 liter apelsinjuice
1 paket djupfryst mango i bitar

Allt mixas och sedan är det bara att dricka eller äta med sked eller dricka med sugrör, om man är av den sorten.

Till soppan/smoothien serverar jag idag wraps med en röra bestående av skivad (kokt) färskpotatis och rökt lax. Lite citron och purjolök och dill får slinka med och några rejäla skedar turkisk yoghurt, som håller ihop alltsammans. Lite trevlig sallad också.