Och plötsligt står hon på huvudet:
Lennarts födelsedag är först nu på fredag, men torsdag morgon frågade Signe sin morfar:
- Vad slags kaka vill du ha, Morfar?
Och lyckligtvis hade jag bakat citronrutor kvällen innan, när Signe sov och Lennart och Klara var på bio, så jag och Signe kunde göra små fina bakelser. Och mackor gjorde vi också.
Och när vi stod där så sa Signe plötsligt:
- Det här har vi gjort förut!
Och det hade hon alldeles rätt i: både i fjol och året innan var hon med och firade morfars födelsedag! Men som hon skrattade åt att Morfars tårta bara hade ETT ljus!
Födelsedagsbarnet uppvaktas på sängen, som sig bör!
På eftermiddagen kom Albin med föräldrar också för att uppvakta morfar:

och moster Klara passade på att gosa med Albin:

Signe håller på att lära sig läsa och skriva, i julas kunde hon skriva sitt namn, men nu kan hon skriva mycket annat. Hon skrev själv mitt namn på den fina teckningen som jag visade för några dagar sedan, men jag hittade också en lapp som hon skrivit SIMOD på. Det ska föreställa SIMON, så heter grannpojken som hon upptäckte och lekte tillsammans med. De hade lekt ute i vår trädgård och plötsligt, när vi firade Lennart, stod Simon i köket:
- Jag ringde på dörren, men ingen hörde!
Då hade vi också besök av Albin med föräldrar och det var kanske Albin som inspirerade Signe till att leka mamma, pappa, barn:
- Pappa...
(teaterviskning till Simon:
- Det är du som är pappan!)
- Pappa...




Sedan blev det en modell i kartong:




