Albins dop

Idag har vi varit på Albins dop. En jättefin dag var det och Albin skötte sig exemplariskt och solen sken. Dopet hölls i Billdals kyrka, en kyrka från 1992 och den står som ett sjömärke i havsviken. Två barn var det som döptes denna förmiddag och prästen gjorde något som jag aldrig tidigare upplevt på barndop (och jag har varit på ganska många...): han lyfte upp barnet, högt i luften. Det tyckte Albin var jättekul:

Här med mamma och pappa

En glad gosse i pappas famn

Albin med mamma, mormor och mormorsmor

Moster Klara gullar med gullgossen

Albin i Signes famn

Signe hjälper moster Liv att äta upp kakan

Signe med sin mormorsmor

och Signe och jag

Idag blev det mest bilder, nu måste vi åka iväg och handla; i morgon kommer Lennarts elever hem till oss på trädgårdsfest och jag ska baka pajer i långa banor. Hoppas solen skinit på er alla idag!

Födelsedagsfirande på Kroppefjäll

Det var ju Lennarts födelsedag i fredags och den blev firad med besked. Vi började morgonen med att smälla i oss en (liten men naggande god) Pavlovatårta med jordgubbar. I sängen. Och igår kväll när vi lade oss hittade jag en massa marängsmulor (Lennart klagade inte, kanske alla smulor låg på min sida?). Men sedan, på fredagen, när vi packat och fixat och vattnat i växthuset och glömt att ställa fram kattmaten, som våra grannar skulle ge till Tigris medan vi var borta, åkte vi iväg mot Kroppefjäll i Dalsland.

En skön helg på Kroppefjälls Hotell och Spa hade vi beställt och helt underbart var det. Det som idag är hotell och vandrarhem var för nästan hundra år sedan sanatorium, där lungsjuka kunde få vård, vila, frisk luft och god mat. Doktor Saedén hette den överläkare som ledde sanatoriet och han anlade också en promenadslinga, som skulle locka till skogspromenader.

Slingan är markerad med ett dubbelkors, som symboliserar kampen mot tuberkulos och längs den finns både naturliga och konstruerade "monument" i nationalromantisk anda. Eolsharpan är ett exempel på ett sådant konstruerat monument:

Från Vida utsikten ser man långt över Dalslandsslätten, i fjärran skymtar Kinnekulle:

Vi brydde oss inte om att gå hela rundan, längtade efter lite mera natur, och gick istället till OK-stugan och där kunde vi se en karta över olika motionsslingor. Vi bestämde oss för att gå runt Långetjärn, eller Skiffertjärn, som den också kallas. En mycket trevlig promenad där vitsippor, midsommarblomster, liljekonvalj, skogsstjärnor och andra blomster kantade vår väg. Förbi flera bäverdammar kom vi också och sedan gick vi genom midjehögt gräs ner till det gamla skifferbrottet. Vid Hällans skifferbrott bröt man skiffer från mitten av 1700-talet till en bit in på 1900-talet och stränderna är fortfarande fyllda med skifferskrot.

Efter promenaden hann vi med både bastu och jacuzzi innan det var dags för en fyrarättersmiddag. Vi var bara fyra personer i matsalen den kvällen, så kocken Jonas hade gott om tid att presentera maten (och vinerna) och tala mat med oss. Vi började med en fantastiskt god kantarellsoppa, spetsad med vit tryffelolja, sedan följde getosttoast med päronmarmelad och rucolasallad med pinjenötter och vitlök. Lennart åt därefter lammracks med rödvinssås, medan jag fick stekt gös med limesås och till dessert blev det chokladtårta med mangosorbet och blåbär. I tre timmar satt vi och åt.

Födelsedag, del 1

Vi hade som sagt besök av Signe och Klara förra veckan. Alltid lika roligt när de kommer och alltid lika trist när de åker igen!

Det är inte alltid så lätt att fånga henne på bild, här kommer hon skuttande:

Och plötsligt står hon på huvudet:

Lennarts födelsedag är först nu på fredag, men torsdag morgon frågade Signe sin morfar:
- Vad slags kaka vill du ha, Morfar?
Och lyckligtvis hade jag bakat citronrutor kvällen innan, när Signe sov och Lennart och Klara var på bio, så jag och Signe kunde göra små fina bakelser. Och mackor gjorde vi också.

Och när vi stod där så sa Signe plötsligt:
- Det här har vi gjort förut!

Och det hade hon alldeles rätt i: både i fjol och året innan var hon med och firade morfars födelsedag! Men som hon skrattade åt att Morfars tårta bara hade ETT ljus!

Födelsedagsbarnet uppvaktas på sängen, som sig bör!

På eftermiddagen kom Albin med föräldrar också för att uppvakta morfar:

och moster Klara passade på att gosa med Albin:

Signe håller på att lära sig läsa och skriva, i julas kunde hon skriva sitt namn, men nu kan hon skriva mycket annat. Hon skrev själv mitt namn på den fina teckningen som jag visade för några dagar sedan, men jag hittade också en lapp som hon skrivit SIMOD på. Det ska föreställa SIMON, så heter grannpojken som hon upptäckte och lekte tillsammans med. De hade lekt ute i vår trädgård och plötsligt, när vi firade Lennart, stod Simon i köket:
- Jag ringde på dörren, men ingen hörde!
Då hade vi också besök av Albin med föräldrar och det var kanske Albin som inspirerade Signe till att leka mamma, pappa, barn:
- Pappa...
(teaterviskning till Simon:
- Det är du som är pappan!)
- Pappa...

Det kom ett brev...

Det kom ett brev, men inte om sommarsäd, vinbärsbuskar eller körsbärsträd, som hos Pär Lagerkvist. Och i själva verket kom det TVÅ brev:

Det första var från ICA, och innehöll ett brev samt två presentkort. Orsaken var att jag häromdagen ringde för att fråga om de visste varför deras apelsinjuice smakade jäst. En gång för mycket länge sedan, faktiskt när Julia var en liten nyföding, råkade jag ut för samma sak: jag svepte ett glas apelsinjuice och märkte först efteråt att den inte smakade som den skulle. Också den gången fick jag jätteont i magen. Det visade sig att den apparat som limmar förpackningarna inte fungerade som den skulle, och att syre kommit in, och jag tänkte att det kanske var något liknande som hänt nu. Damen på ICA hade inget svar att ge, men hon bad så mycket om ursäkt och nu damp det alltså ner lite plåster på såren. Och ett brev med försäkran att de ser väldigt allvarligt på det inträffade och har informerat alla berörda parter. Det om det. Men det är ju förstås alltid roligt när man blir tagen på allvar. Och får plåster på såren.

Det andra brevet var från Länsstyrelsen, som meddelade att min ansökan om svenskt medborgarskap via s.k. naturalisation beviljats. Så nu är jag alltså naturaliserad svensk! Jag får rösta i riksdagsvalet i Sverige, och jag får ställa upp som kandidat! Tjolahopp! Och till alla mina vänner i Finland, ta det lugnt: jag har inte avsagt mig mitt finska medborgarskap, utan har alltså dubbelt medborgarskap.

Nu undrar jag bara om jag också kommer att få en inbjudan på Nationaldagen, en sådan som nya svenska medborgare brukar få. I Göteborg firas de med pompa och ståt och böcker och årskort till Liseberg och muséer och jag vet inte vad. Jag vill också välkomnas! Nu när jag blivit svedupelle!

Lukas dag

Idag har vi varit i Halmstad på Lukas konfirmation. Åkte i god tid på förmiddagen och plockade upp Liv i Göteborg och ankom till Söndrum kyrka en dryg halvtimme innan konfirmationen skulle börja. Vi parkerade strax intill Församlingsgården, där konfirmationen skulle inledas och gick sedan runt och tittade om vi skulle hitta ett fik någonstans. Såg en skylt med HOTELL och FODER och såg en kvinna som stod i trädgården och planterade blommor vid en gammal mangel (!). Vi frågade henne om det fanns något café i närheten och det gjorde det ju inte, men hon kunde koka kaffe till oss, sa hon. Lennart skyndade sig att säga att det minsann inte behövdes, men jag kände att var det något jag behövde efter två timmar i en varm bil - och inför flera timmar i kyrkan - så var det kaffe! Och vi blev visade runt på hotellet, som var ett gammalt ombyggt stall och satt sedan utanför och fick oss en kopp kaffe tillsammans med ägarna. Det kallar jag service och inte fick vi betala nåt för kaffet heller och jag fick med mig en bunt reklamlappar för hotellet och lovade sprida evangelium. :-)

Hotell Hovgård

Och om och när de kommer till vår del av landet, återgäldar vi mer än gärna den kaffetåren. Om ni har vägarna förbi Halmstad, eller rättare, behöver en övernattning i Halmstad; kolla då Hotell Hovgård, som ligger alldeles intill kyrkan. Gratis internet har de för sina gäster också och cyklar lånar de ut.

Konfirmationen varade länge, drygt två och en halv timme. Först var det "redovisning", vilket innebar lite dramatisering och sång; konfirmanderna uppförde något som kallades Vem vill bli konfirmand, och de fyra livlinorna var drama, sång, 50/50 och Fråga församlingen.

Lukas spelade gitarr

Sedan förflyttade vi oss till själva kyrkan, Söndrum kyrka, som är från tidigt 1200-tal.

Gruppfoto utanför kyrkan

Konfirmanden

Varm och glad stämning var det och efteråt var det en liten mottagning hemma hos Lukas mamma med familj.

En av Lukas kusiner väntar ivrigt på att kaffeserveringen ska börja

Påsken och veckan som gick

Nu är jag helt vikuvill, dvs det är svårt att veta vilken dag det är. I nästan en vecka har vi haft besök, i lite olika konstellationer. När jag skrev senast var Mona med familj på väg, men på vägen gick deras bil sönder och alltsammans var rätt kaotiskt, men de kom fram i alla fall och Mona fick stanna en dag extra och få bilen fixad, medan resten av familjen åkte tidigare hem, med tåg. Men trevligt har vi haft!

Helt underbart väder har det ju varit. Det har idkats trädgårdsarbete (jämmer så snabbt allt går när många händer hjälps åt!), vi har ätit gott, firat födelsedagar (själv har jag firat i dagarna tre), gått långpromenad osv. osv.

12 km runt Tvärsjön. Samtidigt pågick tipspromenad för religiösa singlar! Något vi inte är, men vi roade oss med frågorna längs vägen.

Födelsedagsmiddagen (gästkock: Mats) bestod av grillad marulk med gremolatasås och

bl.a. sockerärtor och stuvad spenat med pinjenötter

Julia bakade en påskig födelsedags-sachertårta

Påskmiddag utomhus

I måndags uppvaktades jag även av Albin
och hans föräldrar


Nu skrattar han med gurgelljud!

Har jobbat lite grann mellan varven, men har också kunnat vara ledig. Igår var det däremot mera hektiskt än vi kunnat ana: Lennart vaknade med feber och en svullen kind, som fick honom att likna en hamster. Det blev vårdcentralen och läkarbesök och tandläkarbesök och penicillin och stackarn har inflammation i tandbenet. Men jag hann komma hem och hjälpa Julia att packa om (efter en dryg vecka har hennes saker förökat sig), åtgärda saknade textstycken i en översättning och köra Julia till Göteborg, därifrån hon tog bussen till Oslo. Tidigt i morgon bitti flyger äldste bonussonen till Kreta, för att söka jobb. Första gången ensam på resa överhuvudtaget, oerfaren på alla sätt och vis. Tycker att han hade kunnat pröva sina vingar på lite närmare håll (på en fiskfabrik i Norge, t.ex), men, men.

Det kommer att kännas ovant i morgon, när Lennart och jag är på tumanhand igen. Och jag jagar nya dead-lines.

Glad påsk!

Nej, jag kommer inte att ha tid att åka till Blåkulla i kväll. Mitt påskpyntande så här långt består av EN höna i mitt, trots allt, gröna påskgräs. Men just nu är en blå Volvo på väg ner genom Sverige fylld med vänner som ska hälsa på oss under påsken, och det ryktas att de har med sig sådana här: Men jag blir glad även om de kanske glömt dem, för det roligaste är ändå att få besök av goda vänner. Och i förrgår kom Julia, i morgon kommer förmodligen Lukas och på lördag kommer min syster. Många blir vi. Mycket god mat ska vi äta. Och sen blir det ju lite födelsedagsfirande också, på lördagen firar jag och Mona gemensam födelsedag, hon en dag för sent, jag en dag för tidigt.

Ha en riktigt skön helg alla ni som tittar in!

Helena 50 år

Jag ska ingenting säga om att tiden går så snabbt att jag inte alls hinner med. Ska istället visa några bilder från min storasysters födelsedagsfest förra veckan:

Det gröna som svischar ut ur bilden till vänster är jag, och så där ser jag ut på många av bilderna från kvällen: ett ljusgrönt spöke, som rör sig snabbt och inte hinner fångas på bild. :-)

Helena firade i samma lokal där jag höll mitt 40-årskalas, och där vi var på en massa födelsedagsfester i vår barndom. Då var det ofta dans (och där utanför lärde pappa mig att dansa när jag var kanske 4-5 år gammal) och på natten serverades det smörgåsar. Jag minns att jag tyckte det var roligt att hjälpa till i köket. Nu fanns det en stor diskmaskin och betydligt bätte utrymmen i köket än det gjorde när jag höll fest där.

Vi hade lagat mat i långa banor:

Födelsedagsbarnet hann också äta (även om hon senare på natten sa att hon knappt hunnit få något i sig):

En rolig idé, (som Julia förverkligade) var bilder ur födelsedagsbarnets liv, och de flesta av gästerna som var med på festen återfann sig själva på någon av de 50 bilderna. Med hjälp av planscherna presenterade Helena gästerna; alla kände ju inte varandra, det var en salig blandning av släktingar, studiekamrater, arbetskamrater och andra vänner:

En annan rolig grej var att Helena (som är bibliotekarie) skickade runt ett anteckningsblock, där gästerna ombads ge boktips (eller filmtips, om man till äventyrs inte läser böcker) och så småningom ska vi alla som var med få hela listan.

Och festen var inte ens över när min andra syster började planera sitt 50-årskalas, som är nästa år. Men det dröjer länge innan jag fyller jämna år själv. Eller?

Filmkväll på Hagabion

Igår kväll var jag på 25-årsjubileum och nyinvigning av sal 1 på Hagabion i Göteborg (även om det blev lite oklart hur många år Hagabion egentligen är). Först var det lite bubbel och mingel och sedan blev det diverse tal, inte minst av Stefan Jarl, som ju var en av dem som grundade Folkets Bio. Han berättade bl.a. om hur Folkets Bio blev till, och det har han ju gjort förut, men han är allt en fascinerande person.Det var också han som fick äran att klippa av filmremsan:

Bildkvaliteten är inte den bästa, bilden är tagen med mobilens kamera i usel belysning...

Sedan blev det förhandsvisning av Andreas Dresens film Wolke 9 (på svenska: Sjunde himlen). Filmen berättar om Inge, som är gift med Werner, men som blir passionerat förälskad i Karl. Och den historien har man ju minsann både sett och hört förut! Men inte på det sätt som Andreas Dresen gör det. Inge är nämligen 60+, hennes man kanske 10 år äldre och föremålet för hennes åtrå har redan fyllt 76:Filmen innehåller många (vågade?) sexscener och det är något befriande över de åldrande kropparna, den slappa huden och leverfläckarna. Och det är väl det filmmakaren vill säga med sin (bl.a. i Cannes prisbelönta) film, kärleken ser inte till åldern. Det intressanta var också att filmen inte tar någons parti. Själva historien var annars konventionell och dessvärre något förutsägbar. Och regnet som faller och tågen som går är också något slitna symboler.

Men annars en klart sevärd och annorlunda film. Tack för igår, Hagabion!

GOTT nytt år!

Så var det ett nytt år. Vi var tre vuxna och tre ungdomar som firade: jag, Lennart, vår granne och goda vän Eva, Julia, Lukas och Julias väninna Kajsa. Tre rätters middag var det också: vi började med en Crème Ninon. Det är en grön ärtsoppa, och vid serveringen häller man en skvätt champagne i soppan, så det skummar om den. Julia har några gånger tidigare gjort en liknande soppa, dekorerad med rökt lax (men utan champagne och utan pepparrot). Fantastiskt god var den: schalottenlökens milda smak, pepparrotens skärpa och champagnens sträva syrlighet.

Och bättre blev det. Varmrätten var Hummer surprise och couscouspilaff. Vi pressade in pilaffen i små formar, som vi stjälpte upp på tallriken. Det syns inte så bra på bilden, men det blev riktigt snyggt. Och hummersåsen var gudomlig!

Middagen avrundades med en citronmousse med limoncello, ur kokboken Under valnötsträdet. Moussen bestod av mascarpone, blandad med lemon curd (som jag kokat tidigare på dagen), creme fraiche och citronsaft samt en vispad äggvita och lite citruslikör ovanpå. Och ett glas limoncello till (för oss vuxna). Eva och jag drack champagne genom hela middagen (ja, i själva verket tjuvstartade vi och drack champagne medan vi lagade maten), Lennart höll sig till ett gott (ekologiskt) vitt vin.

Efter middagen spelade vi När och fjärran:

Vissa frågor var ganska lätta (vilket land har flaggan U3, se mitt pekfinger):

andra krävde mer tankearbete:

Vansinnigt roligt hade vi och fter tolvslaget blev det lite Rayman Raving Rabbids 2 på Wii:n också och sedan gick vi ut och önskade våra grannar ett gott nytt år.

Strax efter tolvslaget följde vi Kajsas exempel och inledde det nya året hälsosamt: med varsin frukt! Idag fortsatte Lennart och jag på det hälsosamma spåret, med en rask stavpromenad.

Hoppas att 2009 blir ett riktigt bra år för oss alla!

De e Mona!

I lördags var det dags för Monas disputation. Avhandlingen handlar (den finns ju i allra högsta grad fortfarande, dessutom som så ofta numera, tillgänglig på nätet) om strängen de e

Mona klarade sig förstås jättebra och opponenten var lyrisk och begeistrad:

Lars-Gunnar Andersson från Göteborgs universitet var opponent

Och på kvällen var det förstås dags för karonka. (Mina läsare utanför Finland behöver kanske en förklaring).

Jag hann ta några bilder i början av festen, men sen var jag fullt upptagen med att vara toastmaster. Och ett tiotal tal blev det. (Mona och jag var de enda som grät under våra egna tal, haha!)

Monas man och hennes svärfar stod för maten. Och som det åts:

Laxcarpaccio med ingefärsmarmelad

Soppa på kronärtskocka

Citronsorbet juniperus

Tjälknöl med rostad rotfruktssallad

Ost och druvor

Pannacotta con limone

Kaffe med operatårta

En helt fantastisk dag var det!!! Och jag hade ju tänkt skriva utförligt om den här, men nu är det redan måndag (gårdagen försvann i nåtslags trötthetsdimma) och jag ska snart åka ut till landet, till min mamma, som fyller 81 år i morgon.

Hurra, hurra, hurra!

Tidigt, tidigt igår morse körde Lennart mig till Göteborg, där jag steg ombord på NSB:s fina tåg.
Första anhalt Oslo S. Resan dit tog fyra timmar, tåget var fint och bekvämt . Jag satt i NSB Comfort, vilket innebär att man för 75 kr extra får tillgång till el, gratis kaffe/te, gratis tidningar och gott om utrymme för bagage och ben. Faktiskt är det ingen idé att flyga till Oslo, det är billigt att åka tåg (från 199 NOK kan man resa från Göteborg vart som helst i Norge), det är miljövänligt och ganska trevligt. I Oslo fick jag vänta i flera timmar tils tåget tog mig norrut mot Trondheim. Nu hade jag inget eluttag, så jag satt istället och stickade och pratade med en norsk dam, som satt bredvid mig. Hon blev så förtjust i det mönster jag stickade, så jag lovade scanna det och skicka till henne.

Klockan nio på kvällen kom jag fram till Trondheim, där Julia stod på perrongen och väntade, tillsammans med sin pappas nya fru. Orsaken till att jag är här just nu är att min lilla flicka fyller år idag. 18 år! Grattis, lilla barn:

Och här skulle jag ha haft lite bilder på en baby-Julia, men de bilderna blev hemma. Jag hade alldeles för mycket att göra och alldeles för lite tid att packa (läs inlägget under, om du undrar vad jag bl.a. hade för mig).

I morse firades Julia med födelsedagssång på svenska, norska, danska, engelska och finska. Och så paket förstås. Nu står födelsedagstårtan i kylskåpet, den har jag bakat nu på förmiddagen. Det blir en Operatårta. Till middag blir det paella.

Överraskningsfest

Var på en fantastiskt rolig 50-årsfest i Göteborg igår. Det var Ingo, solist i YaYaMen som fyllde 50 år och hans familj och några av hans vänner hade bjudit in kanske 150 personer till gamla Reveljen. Och Ingo visste ingenting, han trodde att hans skulle på födelsedagsmiddag med sin fru och sina döttrar och när de kommer in i restaurangen stämmer Patricia Page and the Prophets upp med ett svängigt HAPPY BIRTHDAY i rummet intill, där vi alla står och väntar. Ingo försågs med ögonbindel och när den togs bort stod han inför ett hav av vänner. Mäktigt! Det var många musiker på plats och det blev otroligt mycket skön musik. Punkbandet Civil olydnad var också där och jag kan inte säga att det precis är min musik de spelar. Men det var något rörande över deras ungdomliga ilska och energi. Budskapet dränkte de däremot själva, det gick inte ens att höra om de sjöng på svenska eller engelska.

Dansade till klockan halvett. Idag är jag lite seg. Men glad.

Men på väg till festen hände något obehagligt: satt i spårvagn 11 på väg mot Saltholmen och ser hur en bil kommer väldigt nära spårvagnen och sen kör den i full fart rakt in i oss! Det skrällde till rejält och spårvagnschauffören meddelade att han var tvungen att köra uppför backen, men sedan måste vi stiga av och några var chockade och polisen kom ju förstås. Det var en rejäl buckla i spårvagnen, men jag såg aldrig hur det gick för bilen. Minns hur jag under studietiden i Helsingfors såg en man krossas till döds under en spårvagn, rakt framför mig. Det var vinter och snön färgades röd.