Karl XII gick inte i cirkel!

Den mest kända vandringsleden i Kroppefjäll heter Karolinerleden eller Karl XII:s väg. Leden är ca 15 km lång, men eftersom Karl XII inte gick i cirkel, var vi tvungna att gå fram och tillbaka; vi gick inte hela leden, men 22 km blev det totalt: I början gick Lennart och sjöng: "Karl XII hade hundratusen man... när han tågade vägen fram, på makadam". Det som idag heter Karl XII:s väg eller Karolinerleden är den gamla vägen till Norge, över Kroppefjäll. Här marscherade Karl XII:s armé på väg mot anfallet på Norge 1718. Vägen föll i glömska under långa tider, men pingstdagen 1961 återinvigdes den, i närvaro av över 3 000 personer.

Leden är mycket bra markerad, med röda prickar och tydliga pilar och på många ställen med markeringen Karl XII:s väg. Ställvis vandrar man också över makadam. Och den här branta uppförsbacken blev en förfärlig nedförsbacke på väg hem! Med trötta ben går jag alltid hellre uppåt än nedåt!

Vi talade också om makadam, och huruvida Karl XII kunde vandra på makadam, som i sången. Makadam är krossad sten och kallas så efter skotten John McAdam, som i slutet av 1700-talet kom på att krossad sten var ett utmärkt underlag för vägar. Må så vara, men det är inte roligt att gå på!

Däremot var det trevligt att möta flera kopparödlor (eller kopparormar, som de också kallas), som inte var överkörda, utan låg och njöt av det soliga vädret.

De första 8 km var det varierande terräng, genom kulturlandskap, över några vackra åar (som här över Storån), förbi gamla vackra torp:

över blommande ängar, men kort efter Fjällsäter började en närmast ändlös vandring över torra myrar: Lycklitvis var leden spångad och lätt att gå på. Men ställvis var det brötigt och framför allt många trädrötter. Jag lyckades fastna med skon och min ena stav i en trädrot men klarade av att styra fallet så jag landade rakt på rumpan, med ett stiligt blåmärke som resultat. Framme vid Ljusa tjärn pausade vi och mumsade i oss våra havrekex och lite frukt och bestämde oss för att inte gå den sista biten till Karolinerstugan. Det handlar ju inte bara om att orka gå dit, utan att klara av att gå tillbaka också.

När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss i bilen och körde iväg till Mellerud, där vi åt varsin välförtjänt pizza! Allt i relativt rask takt, för att hinna tillbaka till vår massage klockan 18. Jag hann med lite stretching före bastun och jacuzzin och sedan var det dags för massage, inte helt fel med tanke på dagens strapatser.